Jaaaa ja ja.
Visst.
Absolut.
Intrigen är TUNN här och där.
Så ser det ut.
Ett manus med mer hål än farfars gamla malätna merinoulltröja som jag vägrar släppa taget om.
Tveklöst.
Wolvies ”handknivar” som ser ut som strimlad pizzakartong klädd i ugnsfolie.
Horrible truth of it.
Den ABSURDA mängden karaktärer (vi kan inte HÅLLA KOLL!!!).
”Origins” har minst sagt problem.
Jag förstår till fullo att den är en av de mest PÅPISSADE superhjältefilmerna.
Men vad fan. Den är ju också, ja, MYSIG.
Wolvie har skitbra klädstil.
En del actionscener är kittlande i all sin explosivitet och over-the-top-faktor.
Det känns ofta som … ja, en serietidning som direktöversatts till film.
Och okej, kanske då inte någon hjärnskrynklande GRAPHIC NOVEL av typ Jonathan Hickman, utan mer … Rob Liefeld som tolkar Wolverine.
Men ibland är det bara … GÖTT. Gamla solblekta comics man hittat i sommarstugan och ligger och såsläser mellan sömnpauserna i hängmattan.
Förkärlek FINNES för det, inom mig.
Vad kan jag säga?
Jag diggar skiten!
Och har Hugh Jackman någonsin varit bättre i rollen än här? Förutom nästa veckas ”Logan”, kanske. Men det tar vi DÅ.
REDEMPTION FOR “ORIGINS”!!!
Enter: good old LÖKMA.
För visst ANDAS ”X-Men Origins: Wolverine”, med storyn om hur vår stoiske knivhomie Wolfy ”kom till”, det slappa 90-talet under vilket det kändes som att pissiga actionvåfflor smashades ut på löpande band.
Det trots att den kom 2009.
Interesting: indeed.
Me smuttin’ (!) on a whiskey: correct, reader.
Det finns SÅ KLART en hel del att racka ner på här.
Som att FPS:en fluktuerar lika hårt som när David Johansson lirade ”Call of Duty” (?) på sin högst troligen nikotingula typ IBM-dator på Körfältet år 2004. I WANNA BELIEVE IN THAT.
Eller att Deadpool (Ryan Reynolds) är helt galet overpowered efter att mutantbosserna vridit upp reglagen till max och berikat karln med förmågan att både teleportera sig och skjuta ”Independence Day-laser”.
Eller att CGI:n (spegelscenen med laggiga ”folieknivar”) är kasselito som fuck.
Men samtidigt: fan.
Förhållandevis underhållande smörja? Jackman gör SANNERLIGEN sitt bästa för att hålla upp ett rätt ihåligt och träligt manus OCH jag/vi är faktiskt frapperande engagerade i sketsöfforna (”vi hejjar på Wolf, va?”.
Nä, ni.
En oväntat trevlig skitfilm med förlåtande glasögon på.
För dig att på bakfyllan knapra.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
