Jag vet inte riktigt varför den här hamnade på min radar.
Det är ju en bra märklig film.
Kvick, idiosynkratisk actionkomedi – typ?
Yes.
Joe Carnahans mest kända rulle är semi-omtalad med rätta.
Till att börja med: inspirerat manus JU! Som om, jag vet inte, Adam ”The Big Short” McKay ville ge sig på maffiagenren.
Rollistan ör ett kapitel för sig. Man känner ju typ igen 90% av skådisarna, ofta från någon liten TV-serie. Piggar upp!
Vidare? Well, jag orkar inte skriva mycket mer eftersom jag är trött AF just nu.
Men ja, fan, sevärd.
Äh, generös i dag.
Här blir det en åtta (!).
För även om actionthrillern ”Smokin’ Aces” vid en första anblick OSAR typ fem-sex är det – överraskande nog – rätt så potent skit vi bjuds på.
Plot: FBI-agenterna Messner (Ryan Reynolds) och Carruthers (Ray Liotta) bränner gummi till Las Vegas för att skydda ANSATTE trollkarlen (?) Buddy (Jeremy Piven) som har maffian i hälarna efter ett megalomaniskt ryck att försök överta tronen i gangsterland.
Tät? Jodå.
Nerv? Joråså-fucking-atte.
”Smokin’ Aces”, som karvats fram av doldisen Joe Carnahan (regi och manus), är en fartfylld åktur med typ tre parallella spår som till sist brakar samman i en splatter-esque uppgörelse i dova hotellkorridorer.
Det är vital action AF. Skottsalvor som viner genom luften, glassplitter, snabba åkningar, skrik, hundra varianter av ”fuck”. Addera blod, sperma och droger så har du den AGGRESSIVA (och minst sagt sevärda) cocktail som ”Smokin’ Aces” de facto är.
Bäst: Reynolds. Underskattat karln!
Bubblare: Alicia Keys. Bra skådis ju!
Sämst: Jeremy Piven. Blä. No?