Evil Dead Rise

6

Hmmm.

I do not like evil.

I do not like dead.

Nä.

Förlåt.

Semesterläge här.

Men visst är det en smått debil titel, ”Evil Dead”? ”Ond död”? Vad åsyftas?

Anyway.

Gillar ju FAKTISKT Evil Dead-serien. Sam ”Sämsta Spidde-filmerna” Raimis stora genombrott, inte sant?

De har en viss sorts humor som liksom gör att det GOREIGA lättare går att svälja.

”Rise” börjar med becksvärta direkt. Tjejen som läser högt ur samma bok som tjejen bakom henne läser utan att faktiskt ha boken framför sig?!?!?! SCARY AS FUUUUUUCK.

Sen blir det lite mer humor. Alltså: typ pappahumor X horror.

Men också asaäcklig skit. Dottern som käkar glas? No thanks.
Men ja, det är lite det man väntar sig. Noll psykologisk raffinad, maxat på blod och slams.

Kul, dock!

Petter

7

1:36.

Vilken fin längd, va?

Förväntan: effektiv, tajt rysare med ”Bad Taste-smycker”.

Och visst.

Jag är (bransligt) förtjust i Evil Dead-kosmos. Den trivsamma berg-och-dal-banan där nästan ogreppbar, vidrig skit viner förbi för att landa i ett förnöjt kucklande i sketsöffan åt någon funny twist.

Lee Cronin (regi) å kompani gör det där rätt bra.

I en och en halv timme är jag aldrig riktigt uttråkad och känner av ”goremättnaden” endast med kvarten-tian kvar eller så.

Tar man ”Evil Dead Rise” för vad den är, det vill säga förhållandevis pajig horror, finns det definitivt sämre sätt att tillbringa tid framför 65:an (egentligen 70 tum men ingen får veta, reds anm).

Bra effekter, också!

Hatten av till CGI-teamet, whoever who may be.

Joakim