*popcornskålen uppäten*
Åh, vad gött. Med en sådan underhållning.
Det är intrycket som lämnar mig efter ”Fast 7”, ”Furious 7”, ”F&F7” eller vad den nu ska kallas. Det är så skamlöst jävla underhållande!
Visst, dialogen är inte den bästa. Inte den roligaste, alltså roligaste som i, säg ”Bridesmaids”. Men den är underhållande. Detta magiska ord. Det känns som det är oneliner-VM som pågår här.
Det är också en underhållande illustration i destruktiv maskulinitet när den är som mest puckad. Som mest kongenialt illustrerat när Vin Diesel och Jason Statham vid två olika tillfällen hanterar sin konflikt genom att – jo – ”chickenrejsa” utan chickendelen, och köttar sina motorhuvar rakt in i varandra. Äh. Vad är lite whiplashskador som avsevärt kommer att sänka livskvaliteten när manligheten är bibehållen?
Actionscenerna är magiska. Högoktaniga, halsbrytande, svindlande, något av det bästa jag sett sedan ”Mad Max: Fury Road”. Även slagsmålen, alltså utan ett däck i syne, är överraskande välkoreograferade och underhållande skrivna. Släggslag och tokiga – TOKIGA – hopp kombinerat med akrobatiska sparkar. Ge mig mer Ronda Rousey!
Och Kurt Russells gästspel (vilket genialt castingval)! Nya karaktären ”Mr. Nobody”! Han är ju charmigare än en svärfar som hälsar på en i morgonrock efter morgondoppet och frågar hur man vill ha sina ägg – ”Och gillar att basta, du gör?”. Den charmen. Grillar lax på kvällen och häller upp ett glas rosé åt en. Det är ”Mr. Nobody”.
Men, ah.
Jag vet inte. Det är svårt att skriva något skarpt om de här filmerna, märker jag. Det är – surprise, surprise – inte en särskilt cerebral upplevelse.
Men den gör mig milt lycklig för ett litet tag.
Ja.
Jisses.
Här sitter jag i ett klibbfuktigt Grekland och fingrar på en len burk stark som verkar heta Alfa Beer (!).
Apropå det.
”Furious 7”?
Oh.
Vilken intensitet.
Att nöja sig med bränt gummi i kvarterskurvan och call it day?
Icke sa Nicke (minns den pseudomysiga bilderboken/teveserien “Nicke Nyfiken” [hatar dock läbbige slimfitkufen ’Långe farbrorn’?]?).
James Wan har smak för att fläska på. Och i ”Furious 7” (”often stylized as Furious Seven and alternatively known as Fast Seven and Fast & Furious 7”) jobbar Vin Diesel och crewet upp varvtalet redan förtexterna hunnit fadea ut.
Fan, vänner.
Det är högoktanig action här.
Vi gillar ju det, vi.
Parkeringshus som typ spricker (!), ett cylinderaggressivt tresteg genom trippla Abu Dhabi-skrapor, två (!!) övertända chickenrejs med söndersmackade chassin, typ tre hundra closeups på en växelspak som jobbar övertid, vågade bredsladdar (?) vid stup, bilar med fallskärm i häcken som släpps från flygplan, sprintlöpning över fallande buss.
Well.
I surely (ping @pondexter) can continue.
Wan, som gör debut i ”FF-land” här, har öga för det visuella (remember the dirt and the flesh and the shit in ”Saw”?). Och visst är franchisens sjunde kapitel makaber.
Plussidan: otroliga slagsmålsscener, hårresande ”väggrepp”, en typ (åtminstone i sekunder) fin blinkning/hommage till bortgångne Paul Walker.
Minussidan: haltande manus, puckad dialog, dammiga stereotyper, bristande typ emotionell logik (vad håller Toretto [Vin Diesel] på med i slutet?) och en nästan plågsam slentrian i att Leva Med Bilen™ och att samla gänget för en sista (DET ÄR JU INTE SISTA!!!!!) ”stöt”.
Men vet ni vad?
Vi köper det.
Eller hur?
Tar det för vad det är och så.
Så: ”Furious 7”.
Sevärd?
Så klart.
Minnesvärd?
I segment.
BLIR DE NÅN ÅTTA DÅ?
Already in the making.
Check your gender awareness at the door you guys för nu är Dom och hans sköna gäng med biltokiga misfits tillbaka! I Furious Seven är de jagade av brorsan till skurken i förra filmen. Vad göra? Hjälpa staten (?) att frita typ världens bästa hackare (en tjej!) från en terrorist i utbyte mot att få låna nämnda hackares super tracking device för att hitta the bad guy innan han hinner spåra och döda dem såklart. Duh! På vägen blir det action i Kaukasus (de hoppar fallskärm MED BILAR, mind blown) och så lite tits n ass och bilhopp mellan skyskrapor i SEXIGA Abu Dhabi, aka filmens huvudsponsor.
Att försöka applicera logik på någonting är som vanligt lönlöst ¯\_(ツ)_/¯. Det finns typ inget manus, bara mer eller mindre lyckade one-liners staplade på varandra (”Daddy’s gotta go to work”), sjuka bilstunts samt köttiga fistfights. Kurt Russell glider in i handlingen som Mr. Nobody (Bondfilm, is that you?), en högst oklar agent med en smooth persona och förkärlek för belgisk ale (Dom is a Corona man himself). Han väger nästan upp saknaden av en karismatisk bad guy: Jason Statham är en synnerligen trökig skurk och Djimon Hounsou’s terroist flyger mest omkring skrikandes i en helikopter. ZzZzZ.
Den stora behållningen med Furious Seven stavas The Rock. Det är uppenbart att manusteamet älskar denna levande koloss, som trots sitt artistnamn har en rätt fantastisk komisk timing (se honom hosta SNL för guds skull!) och kan leverera repliket som ingen annan. T o m Vin ”Shrek” Diesels minspel väcks till liv (nåja) i samspel med Stenis!
Det går inte att skriva om Furious Seven utan att nämna Paul Walker tragiska bortgång halvvägs in i produktionen. Den är närvarande filmen igenom, inte bara i de rent tekniska lösningarna man har tagit till utan även i repliker och stämningar i kusligt förebådande scener. De sista minuterna är en rörande hyllning till Walker, vars karaktär i slutscenen lämnar Dom och sitt gamla liv bakom sig vid ett bokstavligt vägskäl.
Fint.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
