Rampage: Big Meets Bigger

6

Det här var ju en trevlig överraskning.

Framförallt i det – då (s/o till Joakim Gerhardsson) – att filmen berör oväntat mycket.

I centrum, det bultande hjärtat: George.

Den kärvänlige, extroverte och dunderpumpade albinogorillan som känns som att han regelbundet TYP klinkar ölsejdel med The Rock.

Det är flera ingredienser som bidrar till Georges rörelsekraft (?):

– CGI:n. Amazing??? På riktigt, det är ju TYP bättre än de OTROLIGA nya Planet of the Apes-filmerna.

– Sättet Georges karaktär skrivs. Med gesterna, samtalen med ”Stenen” om sitt mående. ”Jag är ledsen”. Fuck.

– Att han har sån kapacitet, sån sprängkraft, i sin albatryffelfärgade kropp. Räddar ju dagen gång på gång!

Sen finns det flera andra delar i filmen som drar ner det hela en aning.

Framförallt de pissiga, pissiga skurkarna. Det är ett så märkligt misslyckat försök till ”comic relief uppblandat med PUR ONDSKA”. De är inte roliga och de är inte skrämmande. Inte många gråskalor använda i de karaktärsporträtten.

Och den där märkliga antihjälten (?) som spelas av Jeffrey Dean Morgan, ”sick bae” från ”Grey’s Anatomy” ni vet. Han verkar inte riktigt ha beslutat sig för vem hans karaktär ÄR, var han kommer ifrån. Och resultatet blir mest förvirrande.

Men återigen: George. Fantastisk i de maffiga actionscenerna såväl som i de lugnare stunderna, när han möter blickar och samtalar begåvat på teckenspråk.

Ge honom en solofilm!

Petter

7

Tänker på gyllene snittet här.

Ni vet. Luca Pacioli och a delat med b blir typ a plus b delat genom a (eller b?) och ”det gudomliga förhållandet” och allt det där latintjafset.

Hur som: ”Rampage: Big Meets Bigger” is golden.

Tänker på längden (107 minuter) – då – och hur lotionmjuk hela upplevelsen är när allting är så tajt och lagom och omsorgsfullt komprimerat.

I skogen rensas sly.

Regissör Brad Peyton klipper bildrutor.

Men: annars?

Well.

”Rampage” (baserad på ett tevespel om tre djur som blir BAUTASTORA på grund av någon märklig tillväxtgegga som dimper ned från rymden) är enkel, rättfram, rolig och fylld av sevärd action.

CGI:n är bländande (!), Dwayne Johnson (som forskaren/djungeldomptören [?] Davis) hudnära och framför allt KÄNNS rullen. Blir ledsen i ögat när det då och då tycks gå åt skogen för albinoapan George (please do not die) och så vidare.

Det är storslagna scener med städer som trasas sönder och äts upp (!) av de stora djuren (varg, gorilla och krokodil). Bra spänning, häftiga slagsmål och det ena goda med det andra.

Stort minus: märkliga (och störiga) skurkduon Claire (Malin Åkerman) och Brett (Jake Lacy) som TYP känns hämtad ur någon övertydlig SÖRJA som rullar 24/7 på ”Barnkanalen”.

We no understand.

I övrigt: trivselfart som kammar dig medhårs deluxe.

Finfin bakisrulle, typ.

Joakim