Good Boys

7

Jag minns mina mellanstadieår mer i abstrakta känslor snarare än specifika händelser.

Framstående i minnet: den där känslan av attraktion utan den sexuella dimensionen. Snarare viljan att höra ihop med någon annan utanför sin familj.

Den känslan står i centrum i ”Good Boys”. Under alla absurda flabb och typ rafflande actionscener är det trots allt Max dragning mot Brixlee, eller mot kärleksrelationer i stort, som för hela handlingen framåt. Det är filmens hjärta, för alla karaktärer: att plötsligt upptäcka en passion i ens inre som inte går att förneka. Och den oerhörda förlösning som sen kommer av att ställa båda fötterna stadigt mitt i den passionen, leva mitt i den.

Fuck. Blir djup och berörd här, ju. Av min EGEN PENNA.

Närå. Av filmen, av filmen.

Ja, den är verkligen berörande.

Men också jävligt rolig!

Alla dessa små fniss där vuxenvärlden krockar med pojkarnas – utan att någon av dem riktigt förstår det. ANAL BEADS som ovetande ges bort som ett halsband och så vidare.

All in all: fin och rolig berättelse, ju.

Kan vi få en Good Teens härnäst?

Petter

7

Alright, homies.

Något trängd här – det ska medges – med barn 1 i _tajt_ sele (Ergobaby!) och barn 2 på rövartåg i buskar. Så vi får se hur allting landar medelst SMS-tummen och appen Anteckningar.

Well, well.

Av någon (obskyr) anledning har jag alltid haft svårt för sådana här komedier som utspelar sig under en dag och där mainquest (typ hinna fram till någonting) hela tiden utmanas/hotas av, oftast spontant uppkomna, ”sidouppdrag” . Tänk ”Superbad” för referens.

Känner mig TYP sekundärpressad och plågsamt otålig.

Soffnjut: njet.

Men även om ”Good Boys” just är en tickande deadlinebomb (”vi måste till festen”) är det litet kvickare, något mer avspänt och – framför allt – en större portion av okrystat skoj jämfört med subgenrejämlikar.

Plot: töntiga tonårspolarna Max, Lucas och Thor (!), som opererar under flaggen Bean Bag Boys, behöver lära sig att hångla när det vankas coolt, ryska posten-betonat party hostat av mellanstadietuffingen Soren.

Men vägen från teori till praktik är (så klart) inte spikrak. Nördtrojkan ställs inför idel as hoc-fräsande när den ena motgången följs av den andra.

Yes.

”Good Boys” är ganska kul. Inte minst i detaljerna; de egensinniga replikerna som bottnar i en charmant (!), pubertal förvirring och galna youngsterskrik och slapstick och annat.

En stunds god vederkvickelse i sketsöffan.

Och visst saknar man Den Goda Skoltiden TROTS att man för det mesta var ängslig/orolig AF.

No?

Joakim