”Guardians of the Galaxy” har hjärta.
Inledningen, som lika gärna hade kunnat bli ett pekoral, känns omedelbart drabbande. Den kniper åt någon mänsklig nerv som har direktlina till tårkanalerna.
James Gunn har pli på det där. Mjuka värden och relationer och dylik mesig skit.
James Gunn har också pli på humor, inte sällan svartsynt och frispråkig sådan (som de gamla tweetsen som fick honom avskedad från ”Guardians 3”).
Den kombinationen är potent (hej Anders Clark!).
Som de bästa Judd Apatow-filmerna, fast i rymden.
För visst är den övervägande delen humorn.
Chris Pratts obetalbara iddiuppsyn från Parks & Recreation är minst lika levande här, bara fäst på en ca 120% mer vältränad kropp.
Och så har vi förstås Drax. Denna bedårande bokstavliga gröna wrestlare till alien. Dave Bautista, som innan detta mest hade just wrestlat, gör en fantastisk tolkning. Sådan mästare med timing!
”Guardians of the Galaxy” är större än sina delar. För i grunden är det en ganska traditionell berättelse, åtminstone vad rymdsagor anbelangar.
Det är en strulig nästan-antihjälte i centrum, på flykt från alla, som tvingas samarbeta motvilligt med en heterogen grupp. Mot slutet inser han att han och gänget nog ÄNDÅ ÄR GODA.
Så det är inget ”The Last Jedi”-omkullkastande narrativ, direkt.
Vad det däremot är – är just ”Apatow x SPACE”.
Att se ”GotG” är som att se någon av alla de där moderna klassikerna – ”40-Year-Old Virgin”, ”Knocked Up”, ”Superbad”.
Man skrattar och gråter om vartannat, va.
Jorusåatte. 😅
Oj.
Vilken skoj rulle.
Om det fem pers starka dynamiska rymdkollektivet ledda av sexmissbrukaren (?) Peter ”Star-Lord”
Quill (Chris Pratt) som agerar kosmopolitiska städgummor ute i universum. Blåljus på. *polissiren hörs*
Och: flabb mest hela tiden.
Typ det enda molnet på himlen (Star-Lords mamma går bort i cancer) avverkas redan innan förtexterna.
Most fun: svinrolige jätten Drax (Dave Bautista) som har svårt för ironi men sitter på två kanoner till nävar som vill hämnas ett PISSIGT förflutet.
Träligast (!): usle typ wannabeeskurken Ronan (Lee Pace) som fått dille på att fucka upp för hemske Thanos (Josh Brolin) och själv sno åt sig makten över universum. Ser ut som en slarvigt ihopskakad termosgrogg på nunnan i ”The Conjuring 2” (Valak!!!) och valfri urmänniska (?) i ”Prometheus”. Även typ bajs (!) runt munnen. No good.
Finast: lakoniske trädet Groot (Vin Diesel) som har urstarkt grenverk (inte balsa här, amigos) och hela tiden sätter gruppen framför sig själv.
James Gunn (regi) får onekligen till en bra plankträff här när vi tillsammans får skutta in i ett spaceäventyr som till lika stora delar är fnittrigt som bombastiskt.
Inte mycket djupma.
Men kul AF.
Nä, vänner.
Trivselstund i sketsöffan här.
Looking foward to tvåan.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
