Jaaaaaadå.
Mysigt, ju.
Cozy.
DJ Koooooze.
Man ÄR ju svag för en goder liten romcom. Föredragsvis utspelad i en amerikansk stad där vi får tas in i ett mindre sammanhang av unga vuxna som typ hänger på ett café eller en bar. Mysigaste sidan av AMERIKA, typ?
Stoppa in en hyfsad grundintrig och stabila skådisar och saken är biff (ish). Det är en genre jag, ja, bannemig ÄLSKAR. När den är som bäst.
Som bäst är det ”När Harry mötte Sally”.
Som sämst? Tyyyp … ”The Hottie and the Nottie”?
Och var hamnar ”HJNTIY” då?
På förhand: PIGGT grepp ändå, att basera det på den där boken.
Jag minns att det var en GREJ, det här, där runt 2007-ish. Året innan tog vi studenten, så vi var NYKLÄCKTA vuxna. Och samtiden översköljdes av get help/DIY-böcker som – ja – ”He’s Just Not That Into You”.
I grunden är det ju ett intressant och typ HÄLSOSAMT koncept: ta folk på orden, försök inte överanalysera, om någon tycker om dig kommer det tydligt framkomma, du ska inte behöva vaska fram en kärlek.
Som film? Jaaaeeeooouuu. Helt okej!
Den stjärnspäckade casten gör sitt till. Justin Long är energisk och kul i sin kvasi-protagonist-roll medan den mindre kända Ginnifer Goodwin är rätt blek i sin. Jennifer Aniston – otrolig i sina känslouttryck, SOM hon kan få en att känna det hennes karaktär känner.
Men ja. Såg filmen häromkvällen och har redan glömt en tredjedel av handlingen.
Den gjorde sitt till.
Mysig.
Men förglömlig.
Yeah.
När livet rusar fram och hjärnan går på ÅNGORNA är det en ibland smått _förtjusande_ känsla att landa med arslet i en redan nerpruttad soffa och bara VAGGAS in i en trygg, enkel och förutsägbar romcom.
”He’s Just Not That Into You” – då.
Om kärlek, signaler, challenges och drömmar.
Om Gigi (Ginnifer Goodwin) som förgäves försöker att tolka sina män. Om Beth (Jennifer Aniston) som längtar efter bröllop. Om Ben (Bradley Cooper) som ÄR gift MEN som lockas av Ett Annat Liv utanför murarna (!) med yogainstruktören Anna (Scarlett Johansson).
Det är ju skitmånga kända skådisar här.
No?
Till RADDAN (?) ovan kan vi addera megasvinet Kevin ”E” Connelly, en moloken Ben Affleck (som mest drar åt remmar på sin båt), en FLADDRIG Justin Long, MySpace-dejtande Drew Barrymoore och – kanske mest oväntat – countryfarfarn Kris Kristofferson som en oldiefarsa med svagt hjärta.
Ni hör ju.
What a cast.
Men det man förväntar sig är det man får.
Det vill säga: en rätt ihålig och såsig story med ”Femina-esque” sensmoral om att (typ) luta sig tillbaka och bara låta saker ha sin gång som ÄNDÅ är rätt cozy, lättknaprad och lagom eskapistisk.
Bättre har man så klart mått.
Men även sämre.