Äh.
Sorry, allihopa.
Här gick vi lite bet, va?
Jag tar det på mig.
Såg ett KUL KLIPP på Instagram – AND HERE WE ARE.
Sanningen: de typ två minuterna som klippet kom från tillhör ju filmens absoluta topp. Enda gången jag går från *subtilt leende* till faktiska skratt.
Feck.
”I Want You Back”, som utifrån klippet verkade vara en svinrolig typ Zac Efron-komedi à la ”Neighbors”, visar sig i stället vara en småputtrigt komisk Wish-variant av ”När Harry Mötte Sally”. Typ. Mer drama än humor. Och den kan varken genomföra en lyckad hybrid av de tu eller välja ett spår och köra på det.
Så vi lämnas med en konsekvent habil sexa på nästan två timmar (!) som knappt får mig att känna ett jota.
Förutom de där Instagram-minuterna, då.
Sorry, Joe.
LITE slöseri med tid, ärligt talat.
I want you back!
Eller nä.
Det vill jag inte.
I want to GO to BARCELONA (läs med spanskt uttal, reds anm) with my beautiful bro Pete i slutet av maj – då. Primavera 2024 – ju. Men det, det är en annan story.
*hör Justices basgångar*
Här: semi-mysig (eller snarare quarta-cozy), sömnig romcom i ett New York (väl?) med blå himmel och maxat mättnadsreglage där nydumpade Peter (Charlie Day) och Emma (Jenny Slate) försöker att dra nytta av varandra för att få tillbaka sina ex.
Och: det är väl inte så kul.
Vi sitter båda, vågar jag påstå, och är rätt otåliga; ivrigt suktande efter Det Isbrytande Flabbet som verkligen kan få fart på sulorna för en FLIC TURNING FUNNY.
Ni vet. Sådan där sinnesslö, dum och Zac Efron-esque comedy där folk blir höga, fulla och slår sig rätt rejält eller säger utflippade saker Å SÅ.
Men det kommer som aldrig.
Mest på tårna blir vi när Pete Davidson snubblar in genom dörren (med ett ”what the fuck is happening?”) och skänker volatil spänst till vad som annars är två timmar relationellt DRAVEL och PLADDER med till synes ändlösa scener på temat ”vi sitter och äter/dricker och ältar”.
Som ett ganska värdelöst avsnitt av TYP ”The Trip” utan Coogans och Brydons briljans.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
