Myspys.
Ikke sant?
Tipsades om den här av – som med så mycket annat – mina fucking BRÖDER i Kinda Funny. Specifikt stjärnan i gänget – Andy Cortez, då. Han blev lite cozy över att ”Johnny Tsunami” var en så kallad ”STAPLE” i hans amerikanska uppväxt som milennial. Tydligen en KLASSIKER vad gäller Disney Channel-rullar med – generöst sagt – BEGRÄNSAD budget.
Och ja. Jag ser vad han menar.
Den här rullen är ju aaaaaascozy.
Det handlar om Johnny, sonson till en surfarlegend på Hawaii.
Han lever livet på Hawaii.
Har goda vänner på Hawaii.
Bummer coming up: hans pisstråkiga papi tvingar familjen att flytta till TYP Bydalen (eller Nordamerikas motsvarighet då).
Och sen blir det en fish out of water-berättelse om den här ärligt talat JÄTTESYMPATISKE typ elvaårige pojken och hans försök att anpassa sig till den här nya miljön och att bli styvfaderligt behandlad av sin egen fucking ”biopapa”.
Jag: gillar.
Jag: känner MED.
Jag: relaterar TYP till min egen uppväxt. Vara 14 och *nyfiken på tjejer men lite rädd för social interaktion* på utbytesresa i Brasilien och så vidare.
Jag tycker fan de nailar tonen här, Steve Boyum (regi), Ann Austen (nobelprisvinnare bara från namnet, typ?) och Douglas Sloan.
Lagom lättsamt och lagom gegga-i-skiten-som-är-uppfostran.
En varm tumme upp.
Den här synken såg man EJ komma.
Men vad göra när orken är låg och Den Korta Speltidens frestelse spänner från tår till tinning?
Jo, kort SKIT sökes upp på Disney+. Featuring bunke poppe å läsk – så klart.
Vi följer pojkspolingen Johnny (Brandon Baker) som lämnar surfandets Hawaii bakom sig när vidrige (!) ”kaxpappan” och mellanchefsstrebern Pete (Yuji Okumoto) tvingar med både sin spikfrilla och hela familjen till ett snödränkt Vermont.
Men surf blir bräda när Johnny Boy hittar snowboardlust, nya homies och förälskar sig i en brat (Emily, spelad av Kirsten Storms).
Det är en förhållandevis _enkel_ Adam & Eva-ish plot henan.
Raka rör och vi vet vad som står på spel.
Men samtidigt är det under ytan som ”Johnny Tsunami” faktiskt kittlar (nåja) intellektet en aning.
I all kringresande röra gömmer sig nämligen ett rätt starkt (ju) pappa-son-drama som ställs på sin spets ytterligare av hete farfarn – och surflegendaren – Johnny Tsunami (Cary-Hiroyuki Tagawa) som i sin tur har ett komplicerat förhållande till sin son.
Det är inga ”Inception”-nivåer av storytelling här, så klart.
Men de relationella drabbningarna är det som för ”Johnny Tsunami” och vispar upp omdömet en nivå eller två.
Fan.
Typ sevärd?
*tänker på farfarn*