Det här är ju en dunderdum berättelse.
Vilket förvisso inte är helt fel väg att gå, heller.
Jag tänker så här: den ursprungliga Jurassic Park var en tveeggad film – ett innovativt koncept och en handling som faktiskt stöttades på en närmast filosofisk frågeställning om människans plats på jorden och vår maktfullkomlighet över dess natur. Allt detta samtidigt som det handlade om människor som möter enorma dinosaurier i en park – dum film.
Sedan dess har alla dess uppföljare valt att i princip helt satsa på den dumma eggen. Men inte fullt ut. Fortfarande finns en ambition att berätta något *profound* om vår omvärld, samtidigt som Jeff Goldblum/Chris Pratt visar hud och kör bilar medan HUGE FUCKIN’ DINOS springer efter dem.
Det lirar inte, helt enkelt.
Den första filmens balans mellan det smarta och det dumma – mellan Proust och Knasen, Ola Söderholm och Alexander Pärleros if you will – går inte att reprisera, vad det verkar.
Så varför då inte bara omfamna det ljuvligt dumma fullt ut?
”JW:FK” (låter som en chattförkortning inom e-sport? ”Johnny Walker, Fuck Kill??”) begår tyvärr misstaget att försöka *fördjupa* handlingen. Och det är synd.
För det är ju en riktigt GO, dum grund här: dinosaurier som måste räddas för att en vulkan håller på att ruinera allt liv på ön – what to do???
Den har sina ljusglimtar här och där, dock.
Likväl: typ inte sevärd.
Det är ju ändå en cozy franchise, detta.
Efter originaltrilogin som gick från dur till moll (vad ÄR ens trean för något ihopskrapat tjafs?) har vi fått stifta bekantskap med en ny take på dinodrömmen/-mardrömmen.
”Jurassic World: Fallen Kingdom” är varken bättre eller sämre, skulle jag säga, än ”Jurassic World” som introducerade oss för pumpade domptören Owen Grady (Chris Pratt) och Dinosaur Protection Group-ledaren Claire Dearing (Bryce Dallas Howard).
Nu hamnar duon i nytt reptiltrubbel när ett stundande vulkanutbrott på dinoön Isla Nublar riskerar att ödelägga allt och ta kol på varenda jävla bautaödla värd namnet.
Visst är ”JW:FK” underhållande. Prickar väl in varenda parameter som är möjlig för att förtjäna epitetet popcornrulle.
Men man är – ju – trött på följande:
Ett: svajig CGI. Varför ser ”Jurassic Park” från 199-fucking-3 (alltså nästan 30 år på nacken) SÅ MYCKET BÄTTRE ut än ALLA senare JR-filmer?
Två: hur LESS är man inte på premissen att ett till synes schyst gäng som bara vill dinosarna gott egentligen är korrupta, kapitalistiska svin utan någon som helst empati?
Nej, man får verkligen ta ”JW:FK” för vad den är.
En korkad, actionfylld äventyrsvåffla som går in och sedan går ut utan att man egentligen känt någonting annat än typ ”ja, det var väl coolt”.
Ses på på 65-tummare eller större.
Torsdagsrullen • (C) 2025 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
