Nä nä nä.
Det här var ju jättetråkigt och stelt.
Varför gör du såna här rullar OCKSÅ, Linky da Late?
Det LIRAR ju inte.
Aldrig någonsin!
Nog för att Claire Danes är bra (as per usual) som Efrons kärleksintresse (sorry for potentially sexist analysis, sisters AND brothers).
Men det är mer Danes förtjänst än någon annans.
Inte Linklater.
Och inte manusförfattarna.
Det är där det skaver, tror jag.
“Ta bort hyperlänk” ska inte regissera manus han inte skrivit själv.
Det kanske låter deppigt.
Begränsat.
Men fan, så är det!
Linklater har ju gjort några av – inget SKÄMT alls just nu, här – tidernas absolut bästa filmer när han har skrivit och regisserat själv. Vi har ju tilldelat honom två dubbeltior (FÖRTI?!) på den här sidan.
Och det är OK.
Stay in ya lane, Rick.
För “Me and Orson Welles” ÄR en magnifikt oinspirerad, pretentiös soppa.
Tyvärr.
Hade VERKLIGEN noll koll på Orson Welles innan det här. På riktigt nu. Namnet klingade. Men det stannade där.
Var han fantasyförfattare?
Astronaut?
Lönnig aristokratbritt med leverbesvär?
Famös jägare?
En karaktär i TYP “Möss och människor”?
Tankarna har varit många JU.
Men: Orson var amerikan. Viss rondör (*jublar*). Skådis och regissör. Låg bakom “Citizen Kane” för fanken. Och “The War of the Worlds”.
I Linklaters klädsamma (no pun) kostymdrama som kretsar kring debutuppsättningen av “Caesar” spelas “(T)orson” av ljuvlige Christian McKay som med PONDUS och STYRKA manifesterar ett väsen mer än människa.
Och hootien Zac Efreon (skrev först Seth Rogen!) gör det ju bra som timide och STABILE parveln Richard.
Visst.
Det är bitvis träligt.
Lite dammigt och Shakespeare-trögt (ping @rangelyf on Insta’).
Men ändå trivs jag här.
Puttrigt JU.
Roobios-vänliga scener. #aj
Det är som den sämsta minuten i “Boyhood”, utkavlad till nästan två timmar.
Sämre än bäst men bättre än bra.
Torsdagsrullen • (C) 2025 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
