Santa Buddies

4

Nej, någon skrotrulle är det ju inte vi har i famnen här.

“Buddies”-serien är alltså baserad på Disneys kvasiklassiker “Air Bud”, om en SKÖN GOLDEN som excellerar i basket (och sedan, i uppföljarna, i alla sporter han tar för sig).

Buddies-gänget är Air Buds barn. Eller ja, valpar.

Och här är grejen: de är supersöta! Gulliga små skruttknytten man bara vill mosa fejan i. Knipa kind och ruska om!

Och så åker de runt på äventyr här och där.

Bäst i serien hittills? “Spooky Buddies” (om Halloween). Sämst: “Treasure Buddies”. “Snow Buddies” är okej.

“Santa Buddies” faller någonstans däremellan.

Den är väl habil.

Inte på långa vägar samma spirituella dialog och härliga pruppskämt som fyller många av de andra delarna. Men det finns mysma här. Gulliga hundar och julafton. Finns inte så mycket mer att säga. DET ÄR OKEJ!

Petter

2

”Julkul med Valpgänget”.

Det är ju en titel, det med.

Någon semi-slö youngster på TYP Metronome (ger de ut film?) som fick glöggfeeling där i någon dov och myssval källarvåning i Frihamnen (ping @andersclark!).

Minns ni ”Air Bud”?

Den där spänstige goldenhanen (eller var det tik?) som hade otroliga vader och gjorde slam dunks typ femton filmer i rad.

”Santa Buddies” är en spinoff.

Någon sorts lagom bäbisdiffus franchiseförlängare.

Och: det är ju inte bra.

Eftersatt CGI, helt fasansfull läppmimik (som kontrasterar FRAPPERANDE hårt mot vovvarnas STOISKA pälsfejs), märklig handling (vad håller tomtenissarna och alla på med, och varför finns det ens hundar som kan prata och till och med gör det brådmodigt OCH med dialekt?).

Nä.

Vilken doldisrulle.

Finns inte ens trailer (ditot ovan är från uppföljaren, märker jag ju nu). Det är väl en sådan vecka, det här. Felkonstruerad från grund och uppåt.

Fan.

Jag börjar tänka på annat här.

CGI-minnen och djur.

Minns ”Babe”?

Grisen där.

Fan vad jag älskade det där godhjärtade fetsvinet och kluttklövvarna som vaggade.

Hujedamig.

Den gjordes ju bra.

Kärleken där.

Här, i denna: not so muchey.

Disney?

Joakim