Ojämnma.
Det var ordet som dök upp i hövvet här.
För ”Scary Movie” innehåller ibland verkligen briljant debil satir. Och ibland de mest osmakliga, tråkiga frat boy-skämten du ens kan föreställa dig.
Wayans-bröderna är ju sådär. Flamsiga men i grunden begåvade.
Jag minns ”Scary Movie” som smått ikonisk från tidiga tonåren, nästan mer så än dess förlaga ”Scream”.
Den där satans spermafontänen, t ex. Craaaaazy. 13-åriga Pete: ”Eeeeh vad är det där fö’ tapetklister??”
Well.
Jag är trött AF pga småbarnsfaaaadri osv och vill därmed sammanfatta: fan oväntat kul rulle, än i dag! Om än lite osmaklig.
Värd en s k ”bakiglutt” åtminstone.
”Scary Movie” har – hisnande – tjugo-ish år på nacken.
Men: fan vad den håller.
Jag skumpar omkring som en jävligt alert vibrator här i sketsöffan min. Nästan varenda skämt är rätt kul – ju.
Vi har en DRÖS med ikoniska scener och charmfulla spoofs i vad som (väl?) blev stilbildande för åtminstone renässansen av parodifilmer där runt millenieskiftet.
Mördaren i förvrängd ”Scream”-mask som röker på.
Den fullständigt DRÄNERANDE utlösningen som täcker hela taket i vitt klibb.
Knivhugget som drar ut en klump silikonimplantat.
Und so weiter.
Ja, ”Scary Movie” är pajig, dum och rätt så menlös.
Men den förvaltar sitt svajiga pund väl och har så pass högt och befriande tempo att det blir en SKOJIG stund framför dumburken.
En fin slev nostalgi som värmer i höstmörkret.