Terminator 3: Rise of the Machines

4

Well well.

Det här var ganska menlöst, va?

Jag hade ändå hoppats att mina lågt ställda förväntningar skulle chockboostas upp till åtminstone en 6/10.

Jag såg ju filmen när den kom också, och var väl inte särskilt impad.

Jag önskade att jag hade haft fel.

Men jag hade rätt redan då.

Great brain work, 16-year old Pete.

”Rise of the Machines” lider framförallt av ett urbota fantasilöst manus som i slutändan inte tar intrigen NÅGON vart från där ”Judgment Day” slutade.

Inte konstigt att kommande ”Terminator: Dark Fate” nu marknadsförs som ”den sanna uppföljaren till T2”.

Visst, det är en del coola actionscener, men inget som når upp till dagens MCU/Star Wars-standard.

Det är rätt dåligt skådespeleri, framförallt från Nick Stahl (John Connor). Pruttljud och tummen ner, hörru.

Nä. Trist.

Petter

4

Äh.

Den här glömmer vi, va?

Tredje tidsmaskinsresan med modellen T-800 (Arnold Schwarzenegger) är en ganska så såsig historia med en plot som inte nyper till typ någonstans alls.

Det känns som ingenting riktigt ställs på sin spets här.

John Connor (Nick Stahl) är mest störig och larvig. Men han måste ju räddas – då – eftersom domedagen (SPOILER!) bara sköts upp när firma Conner/T-800 sprängde skiten ur allt vad Cybernet hette i tvåan.

Premiumcyborgen T-X (Kristanna Loken) är för all del läskig som gelbaserad superantagonist. Djuriska vrål och sammanbitna blickar och så. Hon kan till och med förvandla armarna till cirkelsågar och har en inbyggd flamethrower redo att skapa kaos.

Men som pigge och skarpögde cineasten Peter Bernhardsson (orkade/ville tyvärr inte gästrecensera) flikar in i chatten från SIN sketsöffa: hon är _för_ OP, ju.

Nä.

”Terminator 3: Rise of the Machines” trasslar in sig i semi-paradoxer och märkliga minnesluckor (vad hände med ditt MEMORY, John?) utan att hitta vägen ut.

Oengagerat, slött och för det allra mesta trökigt AF.

Att en stoisk och motoriskt rumphuggen Arnold sedan står för filmens mest briljanta (nåja) skådisinsatser säger väl SITT om en film som Cameron nog EJ sörjer att han över huvud taget inte beblandade sig med i någon större utsträckning.

Uscha, Mr Buscha.

Vi går vidare, va, hombres?

Glömmer det som nyss var och så.

Joakim