Terminator Genisys

4

Nää-ää.

Det är ju fortfarande alltför slappt.

Eller: alltför fattiga författare bakom manusen. Med alldeles för slöa pennor, om ni fattar min mening?

Grundkonceptet är ju egentligen rätt intressant, och komiskt: en supersnäll Terminator skickas ända bak till Sarah Connors barndom och blir hennes nya vårdnadshavare eftersom hennes biologiska föräldrar mördas av superonda Terminators.

Sen åldras den Terminatorn med henne. Uppfostrar henne.

När vi först träffar henne i filmen är hon i 25-årsåldern, redan medveten om hotet, märkt av sin uppväxt med en åldrande Plåt-Arnold.

Toppenkoncept ju, nu när jag skriver ner det! KUL pitchmöte, kan antas?

Men nej. Det FÖRVALTAS ju INTE!

Det RÖRS TILL med en massa märklig fanservice och skit, va.

Det skrivs uuuuusla skämt som man typ inte ens fattar är skämt eftersom skådisarna inte levererar dem som skämt.

Och i slutändan är det ännu en meningslös intrig som inte har någon bäring på något överhuvudtaget.

En massa fåneri.

Men visst, bättre än den BRUNGRÅA ”Terminator Salvation”.

Så är det.

Here’s hoping för ”Terminator: Dark Fate”, trots den tveksamma titeln.

Petter

4

Jo. *suckar*

Visst är det med viss lättnad OCH typ spring i benen som vi NU lägger hela den här plåtrobotsserien bakom oss

Rinse and repeat i typ tio timmar.

Hur många gånger har vi tvingats höra – det inte sällan forcerade och inkilade – ”come with me if you want to live”?

Och ”I’ll be back”?

Kan vi ens RÄKNA TILL antalet gånger som vi fått bekymmersrynka i soffan för att det känns som alla paradoxer, tidshopp och alternativa tidslinjer SLUSHAS ihop till en motsägelsefull och virrig soppa.

Well.

Me no know.

”Terminator Genisys” – som för att göra saker och ting ÄN bökigare rebootar hela serien med HELT förändrade förutsättningar – är väl åtminstone något lovande den första snaskkvarten eller så.

CGI-Arnold dyker in i 1984 med arslet före och det är kargt och blixtrigt och det känns – ändå – som att det kan bli något.

Men när IRL-Arnold kort därefter haltar fram i ungdomlig hoodie och med bössa i hand anar jag (vi?) oråd.

Sedan: magplask.

”TG” (Tobbe!?!!?!??) är onödigt invecklad utan någon som helst stringens och fingerspitzengefühl vad gäller tonträff. Ena sekunden: tongue-in-cheek och snabba flabb. Alldeles för kort därefter: ”The Road”-dystopiskt typ melodram.

Jag tappar (på riktigt) greppet om allt inom halvtimmen och hela grejen – SPOILER INCOMING – med att John Connor (Jason Clarke) förvandlas till någon magnetkänslig varelse uppbyggd av nanometall är ju ultrafånig.

Men allra störigast: Arnolds provocerande techlingo.

Bränslet tog slut där efter ”Terminator II: Judgment Day”, om det tvista ICKA de lärda, och när det sista skulle kramas ur var enda utvägen att vrida om någonting som gjorts och göra det betydligt sämre.

Summa summarum: se ettan, njut av tvåan och invänta kommande ”Terminator: Dark Fate” med Linda Hamilton (!) och Arnold (så klart!!!!) i vad som blir Camerons comeback i Skynet-land.

That’s my recipe, mates.

Joakim