Den här filmen har blivit sågad vid knölisarna, ju.
Lite märkligt, tycker jag.
Jag ser en grundhabil sci-fi med goda produktionsvärden och riktigt bra casting.
I vissa stunder något större än så.
Det är kanske där andra kritikers skor klämmer – att det är en så polerad yta med en stor potential som aldrig riktigt infrias.
En av höjdpunkterna är väl när Chris O’Dowd förlorar sin arm till en annan dimension (!) och den senare kommer tillbaka med ett eget liv.
Märkligt, så klart. Inte direkt ”Interstellar”-seriositet. ”Don’t leave” och så. #aj
Nej,”TCP” vilar snarare på enigmatiska fniss och rymdfilosofiska mindfucks.
Det är sällan jag känner att de känslomässiga banden som sträcker sig ut ur den här berättelsen får riktig resonans.
Som lagom kittlande sci-fi-thriller, däremot? Absolut. Det går många minuter mellan våra chattpauser.
Good, I say.
Jodå.
Jag gillar ju att dyka ner YTTERLIGARE i det här universumet.
Ettan: handycam (Bengteric Gerhardssons lastgamla (!) Super 8-kamera) och planetens största insekt som ”svingade rundor” i Big Apple. Ni minns ju. Frihetsgudinnans dekapiterade huvud som flög över Manhattan och TYP landade på gatan där jag och Tobias Nolervik bodde i tre veckor i juni 2009. Kolerisk reptil, det där.
Tvåan: läskige John Goodman och en källare som antingen är skydd eller fängelse. Ett vansinnigt elektrisk kammarspel – ju – med fin tonträff och ett psykologiskt duellerande som avväpnade undertecknad i den numera trademarkklassade (!) Soffan med Sket.
Så: ”The Cloverfield Paradox”.
Tung för sinnet, ja?
Plotline (IMDb-synopsis körd genom Google Translate): orbiterar en planet på randen av krig, testar forskare en enhet för att lösa en energikris och hamnar ansikte mot ansikte med en mörk alternativ verklighet.
Jo.
Nog är den intensiv, ”TCP”.
Det händer mycket saker.
Kanske för många.
För även om jag TRIGGAS av den mindfuckpumpande horror som utspelar sig på rymdfärjan (en hand som lever sitt eget liv, märkliga dödsfall, gyroskop i magsäck) blir jag i slutändan alldeles matt och slö i sinnet mitt.
Finns jorden? Var är vi? Vilka är på skeppet? Vad är klockan? Vem är vem? Varför finns vi? Och var är monstret?
”The Cloverfield Paradox” går i hård konfrontation och kräver sin energi.
Se efter kaffet.
Inte innan.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
