The Conjuring 2

6

Lorraine och Ed är tillbaka.

Redo att – med tålamod, god ekonomi i ryggen och höstkläder (TYP Lyle & Scotts och kanske Gudrun Sjödéns dyraste plagg i dämpade kulörer) på sin lekamen AT ALL TIMES – schasa ut demonjävlar ur socioekonomiskt utsatta familjers kåkar.

God synopsis?

Räcker så?

…

Närå!

Haha!

Gick ni på den, era godtrogna iddis?

Bus, här.

Men jag behöver nog inte skriva så mycket mer om storyn i “The Conjuring 2″, den har nog Joakim i vanlig ordning redan täckt.

Filmen är, som första delen, förhållandevis välskriven, -spelad och -producerad.

Och läskig som FA-AN ibland, till den punkt att jag får spänningshuvudvärk. *oroad emoji*

Men den fick mig JU inte att tänka och känna särskilt mycket mer än “Åh fan, vad läskigt det där var i tio sekunder”.

Det går att göra mer med skräckgenren.

Petter

7

Har ni hört talas om Valak, ni?

Äsch då.

Det hade inte jag heller.

Kort bio: Valak (född TYP år -3 000) är “generalen över helvetet” – då – och stjäl rätt obekymrat från både Moder Teresa och Marilyn Manson när det kommer till sin jordliga apparition.

Och: hen är ond. Hyperaggro. Vrider om tusen kors och grejer. “Skuggkutar” längs med väggarna. Skriker.

I “The Conjuring 2″ är James Wan (regi, manus) förbluffande duktig på att väva ihop en fungerande matris med dikten och det “IRL:a”.

För demonmonstret Valak hade ju ingenting med det verklliga fallet Hodgson att göra. Ed och Lorraine Warren (Patrick Wilson och Vera Farmiga) blev aldrig konfronterade, förföljda och terroriserade av Mr/Mrs V.

Men ni.

Det spelar som ingen roll.

För det är bra med klös i den här rysaren.

Jag är ju jätterädd, bitvis.

Ni vet.

När man sitter och ANTINGEN gömmer delar av ögonen bakom händerna eller helt enkelt “hittar på” akuta ärenden (“hmm, jag måste leta efter fler popcorn på tröjan” etc.). Naglar som ryker. De SKÖRA fnissen som kroppen typ forcerar fram för att hjärnans utsatta “RAM-minne” över huvud taget ska ha en möjlighet att hantera stressen som föds ur skräcken.

Jag mår dåligt stundtals.

Vill bara bort.

Och det, det är ett gott betyg.

Joakim