Alex Garland blev ju rätt hyllad där, med ”Ex Machina”.
”Nya underbarnet inom sci-fi!”
Blev inte SÅ impad, jag.
Den var så klart HELT okej. Och snygg. Oscar Isaac ELEKTRISK som den där flippade techmiljonären.
Men kanske max en 6:a?
Med ”Annihilation” levlar han upp lite.
Dels är det kittlande i sig, ändå, hur den distribueras.
Att Netflix slänger ett gäng miljoner (40-55 stycken, närmare bestämt) på en lovande filmmakare och släpper sen filmen HALVT från ingenstans, direkt på tjänsten.
Det vill jag se mer av.
Till själva filmen, då?
Det är alltså en sci-fi-thriller vi har att göra med. Något slår ner på jorden och skapar en stadigt växande, skimrande ostkupol inom vilken all DNA fuckar ur helt. Evolutionen dopas och spottar oundvikligen ur sig ett gäng bieffekter.
Och in dit ska Natalie Portman och gänget.
Tidigt intryck som slår mig: bra ensemble! Portman är så klart bra. Legenden Jennifer Jason Leigh SUPERSTABIL som vanligt. Och Tuva Novotny! IMPAD av henne. Gör internationell filmkarriär på typ fyra olika språk. Great way of keeping your career UP, sis!
Manuset är rätt kittlande, också. Sättet genmutationerna tar sig i uttryck är spännande, vackert och ibland bara läskigt AF. En typ slaktarbjörn som tar över (eller spelar in och sen spelar upp) sina offers röster genom sin egen strupe? Fucking crazy.
Sen vet jag inte om det finns så mycket djup här, egentligen.
Den är mest snyggt genomförd.
Shit.
Nervigt här.
Vi rör oss i en ET-djungel (?) – då – och tar rygg på maskingevärsbeväpnade (bestyckade?) Lena (Natalie Portman), Cass (Tuva Novotny) och psykologen Dr Ventress (Jennifer Jason Leigh) som ska ta reda på vad som egentligen försiggår inne i den CMYK-bländande aliengegga som sakta äter upp jorden och förvrider/slukar alla som kliver in i den.
Ni hör ju.
Exciting stuff.
Regissör Alex Garland impade (!) på mig med den kylslagna AI-thrillern ”Ex Machina” (med Alicia Vikander som läbbiga cyborgen Ava) för något år sedan.
Här är vidderna större och klaustrofobin inte alls lika påtaglig. Men det är samma hamrande slow-BPM (?).
Det är läskigt, dehänne.
För saker vänds ju upp och ner inne i den hotfulla smet som breder ut sig.
DNA blandas, mutationer uppstår.
Most scary: en vild björn med sabeltandad getkäft (?) som typ kan recorda människoröster för att sedan spela upp genom gommens RÄTT dystra 10W-speaker.
Vackrast: groggen (!) på människokropp och träd. Löv och så. Blommor och skit. Beautiful AF.
Det är spännande mest hela tiden där vi tillåts dra isär fibrerna då och då och fråga oss själva vad motivation gör och hur det undermedvetna rattar vårt nästa steg.
Äh.
Skit i DEN pseudodjupman, bro and sis.
Novotny grym. Portman ASBRA. Och Oscar Isaac bär ju på något elektriskt i sin gestaltning av soldaten/maken Kane.
Betygssinkare: en karamellfärgsdränkt slutkvart med förgexplosioner och virvlande SKITSTOFF som TYP tangerar det _obegripligt_ kladdiga lucidmagplasket ”The Fountain”. Duktigt trippy (och överlastat) ju.
Men annars: bra rulle, Alex!