Ett ånglok som dundrar fram genom den amerikanska vinternatten.
Fotogenlampor som svingar fram och tillbaka på tågvagnarnas utsidor.
Alla, ända ner till treåriga KNODDAR, bär kostym eller motsvarande.
Hej slutet av 1800-talet.
Hallå AMERIKA.
Ooooohh. Aaaaahhhh. Det är så satans mysigt.
Den här kom lite från ingenstans.
2017-rulle som JoGe af Bergsviken aka vattenslang@hotmail.com grävde fram ur bloggflödet.
Till en början tänker jag främst på det ytliga. Allt det där rent estetiska GOSET, va.
Men ganska snart framträder en spännande, tight intrig, med rapp dialog och klippning. Felfritt skådespeleri också, inte minst från Matthew ”Tom från Succession” Macfayden som den spritnäste (!) magnaten-in-the-making J.P. Morgan, Tom Holland som Edisons ivrige högra hand och, sist men kanske störst, Benedict Cumberbatch som Edison själv.
Jao (Clark-röst).
Det finns inte så mycket att klaga på här.
Men det lyfter heller aldrig riktigt till ”Fuck me I’m falling apaaaart”-nivåer* av beröringsgrad (*från Sufjan Stevens ”No Shade in the Shadow of the Cross”).
Så det får bli en stabil sjua, igen.
Ledsen för KNAPPHÄNDIG recce igen, Tobbe G. Siktar på ESSÄ nästa gång!
Edison, va.
Snillrik kuf som under sina åttiofyra jordsnurr hann med att uppfinna alltifrån glödlampor och talande dockor (!) till fonografer och stencilapparater.
Det är ju ett CV med bett, det.
Här, i ”The Current War”, dyker vi ner med nästipparna före i det (ändå stillsamma) krig om strömförsörjning i jänkarland som utkämpades mellan rastlöse Eddy Boy och den beräknande och rysligt förmögne rälspampen George Westinghouse.
Tänk typ HD DVD versus Blu-ray. Fast old AF, betydligt jämnare och mer lortigt.
Och visst ryms det en beskedlig skopa nerv i det där gnisslande gruffet mellan affektive Edison (Benedict Cumberbatch) och behärskade Westinghouse (Michael Shannon). Det går som på lågvarv, filmen igenom, för att då och då blixtra till.
Där gör Alfonso Gomez-Rejon (regi) det bra och styr tempoökningarna med säker hand.
Men framför allt – då – är det intressant hur sympatierna skiftar från en stund till en annan här i skitens soffa.
Jag hejar först på Edison som fan.
Sedan Westinghouse efter att Eddy behandlat Nikola Tesla (kul typ cameo!) som skit.
Men då blir Edison plötsligt underdog – ju – och pendeln slår tillbaka.
Så håller det på, mest hela tiden, och det byggs som på en spänning som (trots några dippar) lyfter ”The Current War” över mållinjen utan att det blir solkig historielektion av det hela.
Allez gut, bro Pete.
No?
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
