The Incredible Hulk

4

Så är vi redan här.

Vid MCU-seriens svarta får.

Eller dess stora gröna fuckup?

Nämen, all jokes aside, ”The Incredible Hulk” är ju en sorglig soppa jämfört med alla andra berättelser i Marvel Cinematic Universe.

Det syns ganska snabbt att det är en förvirrad berättelse. En tredjedel uppföljare till Ang Lees märkliga ”Hulk” från 2003, en tredjedel ambition om att skapa ”nya Hulken i ett sammanhållet filmuniversum”, en tredjedel Edward Nortons egna idéer om hur en sån här berättelse ska se ut.

Resultat: soppa, då.

Jag gillar ändå inledningen, som minner lite om Magnetos öde i början av ”X-Men: Apocalypse”. Bruce Banner har gömt sig från världen och arbetar i en brasiliansk lärrefabriiiiiiiki (reds. anm. ”läskfabrik”). Övar på typ jiu-jitsu-yoga, på att andas och kontrollera ilskan. Nördchattar lite om gamma med en enigmatisk ”Mr. Blue” som ALLTID är online (=dundernörd). Life is good for Bruce.

Men så kommer den satans general Ross – för övrigt den enda delen i denna film som lever vidare i senare MCU-filmer – och fuckar upp allt.

Sen är det ju bara: *suck*. Jag orkar liksom inte tänka på den här pissiga handlingen, alla märkliga val av karaktärer och skådespelare, den JA ÄVEN FÖR TIDEN rätt usla CGI:n … Det är mycket att tugga i sig.

Men jag vill ta upp castingen.

Först och främst: Edward Norton? Njae, va? Han har liksom inte tillräckligt forskarnördig aura, och är ju heller ingen tuffing, så han hamnar i något märkligt ingenmansland där han inte känns som Bruce Banner, the great scientist, eller som den plågade vanlige mannen som kämpar emot ett inre monster.

Men värst är nog valet av Tim Roth som elitsoldaten Emil Blonsky. Hur ska vi tro på att han är typ världens toppsoldat när han är spinkig och nyckfull/opålitlig AF? Han känns inte alls potent! Tim Roth spelar ju liksom oftast intellektuella typ akademiker i plommonstop. Inte pumpade elitsoldater. Bliv vid din läst, Roth!

Ja. Det är ju sorgligt att det blev så här. När Marvel fyra år senare i princip rebootade karaktären Banner/Hulk med Mark Ruffalo i rollen raderade de i princip den här filmen från existensen. Visst, MCU-överhuvudet Kevin Feige har i intervjuer hävdat att den här filmen fortfarande är en del av universumet, och general Ross återvänder som sagt igen (nu senast i ”Avengers: Infinity War”). Men det är nästan värre än att den är helt raderad.

Den är ett halvt levande missfoster som borde dödats i lindan, eller redan på ritbordet.

Petter

4

Äh.

Big disaster, aight?

Förväntningarna på hela MCU-konkarongen (!) skruvades ju upp några levlar (?) efter den pigga, tempostarka och under stora delar _skitroliga_ ”Iron Man”.

Men nej.

Inte ett oplatt fall här.

Några av problemen med ”The Incredible Hulk” listas enligt klassisk Torsdagsrullen-metodik nedan.

Ett: CGI:n. Frapperande dassig, ja? Hulken ser mest skum ut. Framför allt det där gryniga spenatplytet med TYP dubbla Frida Kahlo-bryn. Och överlag på den animerade fronten osar ”TIH” stresskodning (@icantjive, medhåll?) och ont om gigabytes.

Två: castingen. Petter kommer säkerligen att gå in med på det här. Men VAD ÄR UPP med att den Svenstavik-spenslige Tim Roth ska vara trovärdig som deluxepumpad krutmatsryss? Not believable, mates.

Tre: varför är Bruce Banner (Edward Norton) så sjukt deppig? Peppa upp dig nu. Trist AF att se dig sjunka ihop och vara besvärad hela tiden.

Fyra: skurken Abomination. Farsartat typ Gojira-derivat med FÖRVISSO ljuvligt räfflad ranchchipstorso. Men i övrigt kall som fan. Ointressant ju. Brölig geggamojareptil.

”THI” är I SANNING ett steg tillbaka.

Tonträffen är missriktad, vi bryr oss TYP ingenting om handlingen och knappt någonting känns genuint, engagerande eller trovärdigt.

Det enda (typ!) som är kul att se är striderna. När vår gröne jätte blir ultralack och slår sönder allt (inklusive helikoptrar och stridsvagnar) i sin väg.

Och den är lättsmält, också. Rinner ner som klart fjällvatten. Skulle kunna se (och förstå) med trippla promille i blodet.

Utan problem.

Joakim