Jag missade filmerna med Timothy Dalton.
Doldis-Bond.
Hade på något sätt rentav sett den där skruttiga jäveln med George Lazenby.
Men “Lazy” är ju riktigt BRA som Bond! Stilig, kylig, det finns något slags integritet i hans blick. Ingen kåt Roger Moore med simmig blick. Förstår inte varför “Latmasken” droppades. TRÅKIGT!
Med manuset är det värre.
“The Living Daylights” – vacker titel! – blir liksom mest av allt förvirrande. Geggig dialog och intriger som faller ihop lika lätt som de märkligt pappsvaga kulisserna.
“Slöfocken” är ju höjdpunkten, här. Och nu inser jag att jag kallat Timothy Dalton för smekisar som baseras på George Lazenbys namn. Jag gjorde inte ett lika bra jobb som “Lucky Lukes nemesis”, det är ett som är säkert. Och det är synd att hans medarbetare inte heller levererade på samma nivå som honom.
Timmy Dalton har alltid varit min favorit-Bond.
Även om jag typ gillar Connery mer.
Vi hade ”The Living Daylights” på skakig VHS-inspelning (från TV3) när jag var liten. Som vi plöjde den där kassetten. Om och om igen. Säkert sett den tjugofem-trettio gånger.
På agendan: Bond måste rädda världen. Igen. Det osar (*sniff sniff*) världskrig i luften och Mr 007 tvingas från öken till alptopp för att bringa order to the force.
”The Living Daylights” är inte den vassaste av Bondar (Bönder?). Men det är definitivt det agentäventyr som naglas sig fast längst in i bröstkorgen hos mig.
Fan. Timmy D är ju (i alla fall genom MINA linser) kongenial som Flemings martinilover. Så stabil, charmig och pistolkompetent. Ljusår (på RIKTIGT!) från pajige svullot Roger Moores katastroffarser.
Och det gömmer ju sig en sådan bra spionstory här. Tät, omväxlande och lurig. Östblock, Mujaheddin och ett stoiskt backslick i skurken Necros. Råvaran är JU magnifik.
Synd då att John Glen med besättning kavlar sönder så mycket. Mycket är off-beat. Tempo som stagnerar.
Sista halvtimmen kändes mer 1999 (tolvårig Joakim Gerhardsson satt med pottfrilla och åt limpa med herrgårds, ja?) än vad den nu gör en majdag 2016.
Så stora partitioner (FAT32?) som försummas.
Mycket är inte alltid mer.
But I still love you, Timmy.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
