This Is Where I Leave You

7

Holy shit.

Vilken lineup!

Det slår mig först av allt.

Jason “Michael Bluth” Bateman! Tina “Tina Fey” Fey! “Jean-Ralphio” (igen!)! Adam “Kylo Ren” Driver! Timothy “Sheriff Bullock” Olyphant! Connie “Mrs Coach” Britton! Jane fucking Fonda!

För att bara nämna några.

Ja, det är en stark uppsättning goda amerikaner här. Skådisarna vi älskar att älska, du vet.

Med det är det svårt att misslyckas. Hade rentav varit svårt även om regissör Shawn Levy hade haft ett lika unket manus som till hans föregående rövrulle “The Internship” (Minns bakisexan jag gav, Joakim? Skulle ju varit en SKROTISTVÅA!).

Men nu är Jonathan Troppers manus (baserat på hans egen bok) fint. Innehåller en god dos starkma.

Judd (Bateman) blir bedragen av sin fru. Veckan efteråt, när han ligger på sketsoffan och deppar i mjukisar och smutsigt hår, får han höra att pappa, som legat på dödsbädden samtidigt, negligerad av Judd, har dött.

‪#‎aj‬.

Under den veckolånga shiva (den judiska sorgeprocessen) som följer brakar stora familjen ihop på alla möjliga sätt.

Stora insikter kryper fram.

Ärlighet varar längst, och så vidare.

Det är ofta roligt, också.

Men mest berörande.

Största oron jag har är att Rose Byrne (FAN vad man gillar henne!) är på vippen att reduceras till en manic pixie dream girl. Men hon klarar sig, får också växa lite i det lilla utrymme hon har.

Fint, ju.

Petter

7

När Judd (Jason Bateman) och systern Wendy (Tina Fey) sitter på ett sluttande tegeltak i disigt kvällsljus och utbyter allt det som gömmer sig bakom revbenen. Då händer det saker i mig. Knastrar nästan.

I ”This Is Where I Leave You” finns det en del scener som verkligen borrar sig in under skinnet och kittlar vidare.

Som när nämnde Judd och eteriske carpe diem-brorsan Philip (Adam Driver) pratar om sin far (nyss bortgången) och lutar pannorna mot varandra i en gest för att både minnas och mötas.

Det finns så många relationer här, så många förhållningssätt med ingrodd historia, som får generöst med utrymme. Syskon emellan. Mor och son. Tonårsflörtar. Äkta hälfter som varit otrogna.

Regissör Levy hanterar Troppers bok, sedermera manus, med trygg och varsam hand. Det är väldigt hudnära väldigt ofta. Emotionella knutor som sakta knådas upp. Förlösande ju. Och allmängiltigt.

Men: det är rätt kul, också!

Adam Driver (bring me the lightsaber, lord Kylo!) har en fantastisk tajming (ännu bättre här än i ”While We’re Young”) och är flera gånger SKITROLIG, framför allt i tuppfäktningen med brorsan (en till!) Paul (Corey Stoll). Och Jane Fonda (älskar henne!) är himmelsk som obrydda morsan Hillary.

Fan, Levy.

Vilket uppsving från ”The Internship”, hörru.

*highfive*

Joakim