Wolfs

6

Visst har man ändå saknat George Clooney?

Hans lågmält varma stenansikte inger ett lugn i mig.

Jag saknar också New York. Fuck. Har varit där två gånger och KAN inte vänta till nästa, ärligt talat. Det FINNS ju också en dröm om New York City i juletid – så klart inducerad av 2000 ultracozy skildringar i diverse filmer. Något år!

Brad Pitt är inte så dum heller (som skådis, reds. anm.).

Anyway.

Alla ovan nämnda aspekter: perfekt storm för att jag ska gilla ”Wolfs”.

Och … tja, det gör jag.

Jag var på GOD VÄG att vara alldeles för generös här och droppa en generisk ”Jo men det var bra [tummen upp-emoji]!”-sjua.

Det har nog att göra med min nämnda svaghet för Giorgios af Cloon. Mår så bra av att se honom vara less på ”vita duken”, helt enkelt.

Men allt som allt: det är en OKEJ film. Om jag verkligen ska gräva kritikerspaden djupare finner jag ju också en besvikelse inom mig: varför gjorde ni inte MER av det här?

Jag menar, förutsättningarna ”Brad & Clooney back together”+”det är en cozy komisk lightthriller”+”Jon Watts som gjorde bästa Spidde-trilogin skriver och regisserar!” borde ha gett oss MINST en stadig 8/10, här.

Men ”Wolfs” är för slapp, för bekväm. Förlitar sig på att Clooneys och Pitts alltmer gubbiga charm ska bära upp allt.
Och det blir väl lite som en halvhjärtad insats på bänkpressen: måste hängas upp halvvägs för den orkar inte ta det hela vägen.

Petter

5

Okejrå.

”Wolfs” tycks ju INTE ha blivit någon hit. Helt bortpiskad från den stora biorepertoaren efter en vecka (-ish) och sedan straight to the CLEAN STREAMING PLATFORM OF APPLE.

Pyspunka deluxe – ju.

För trots två marmortunga (?) affischnamn i Pitten och George Boy verkar Jon Watts semi-festliga miljardthriller – om två ensamvargar som signar upp på SAMMA uppdrag från OLIKA håll – inte ha landat skitväl hos public and critics.

Och ja.

Den är ju lite … sävlig?

Mest knasiga actionscener (volten över bilen Å så vidare) i ett kvällssvart New York, upprepad förvirring och meningsskiljaktigheter och ändlöst, tjötigt banter och fuckbaserade tirader mellan gubbarna (scenen när de plockar upp läsglasögonen) på duken.

Många verbala bolldueller, det hittar vi här.

Och även om jag (vi?) blir lite nybetuttade i Clooney (var har du varit senaste TYP tio åren, our grey gentleman?) och _uppskattar_ Pitts komiska tonträff är det liiiiite svårt att svälja ”Wolfs” helt och hållet.

Det går sakta framåt.

Det finns ingen riktig nerv.

Det ÄR rätt gnatigt.

Nä.

Vi går vidare i rulleland, va?

Joakim