Shutter Island

6

Nääääe … nääe …

Det ÄR nåt som är lite OFF med den här, för mig.

Jag såg ju den där när det begav sig. 2010. Och minns den ej med värme, nej det kan jag inte påstå.

Så nu vid ÅTERGLUTT tänkte jag: vad fan, jag var 23, jag var dum i huvudet, jag var säkert inte ens uppmärksam på handlingen.

Men … nej. Den klickar bara inte!

För all DEL: det är höga produktionsvärden. Flashbacksen till andra världskriget är som en egen liten ”Saving Private Ryan” inbakad i filmen. Allt SER bra ut (förutom de närmast obscena greenscreenscenerna). Mark Ruffalo och Ben Kingsley är grymma i sina roller.

However.

Det är svårt att sätta fingret på, det är något med tonen som inte riktigt … koagulerar. Som att de vispade ihop det hela lite för snabbt. Och se på fan, de spelade tydligen in på bara tre månader.

Jag vet inte. Jag tycker Leo RINGER IN med hela sitt framträdande, så att säga (hur ska vi egentligen översätta ”phoning it in”?).

Karaktärerna är papperstunna. Alla finns där mest som verktyg för att leverera THE BIG TWIST (en ”Shyamalan-sjuka” som gick i hela film- och TV-världen vid det här laget).

Och SÄTT INTE IGÅNG MÄ’ om den illa skrivna backstoryn.

”Min fru mådde dåligt så hon dränkte alla våra barn och typ fnissade åt det, så då sköt jag den vidriga galna kvinnan”. Låter som något en elvaårig incel har kokat ihop mellan Andrew Tate-klipp och inkognitoflikar på Android-luren.

Nä-ä.

MEJ får du inte med DENNA, Scorsese!

Petter

8

Welcome to the island, hombres.

Scorsese med _tajt_ noirförkläde serverar här en vindpinad thriller rik på tät atmosfär som vänder ut och in på hövvena våra.

Based on a novel, om den ruggslitne och övervintrade konstapeln (?) Teddy Daniels (DiCaprio) som tar färjan till öjn för att reda ut ett försvinnande från kusliga mentalsjukhuset Ashecliffe.

Men trådarna strular ihop sig.

Vad är sant?

Vad är fantasi?

Och vem är vem?

Det är – för att parafrasera Liam Gallagher – mega.

Jag får fruktansvärt cozy vibbar av ”Heavy Rain” (spelet – då) och typ Ingmar Bergman HÄRA när en alltmer ”mentalbakis” DiCaprio försöker att komma vinnande ur den mörka katt- och råttalek som pågår under sjukhusbossen Cawleys (Ben Kingsley) ledning.

Me: impressed.

Det är klaustrofobiskt och obehagligt; allra bäst illustrerat med bastunga och melodifattiga ljudmattor som samsas med bryska vågljud som piskar klipporna och olycksbådande himlavalv som bara väntar på att öppna upp sig.

Flärdfull thriller som är omskakande, jobbig (på ett bra sätt) och ständigt överraskande med nya U-svängar som lurar bakom hörnen.

”Shutter Island” håller en på tårna.

Joakim