Thor

6

Well well well.

Thorbjörn.

Vi möts igen.

Eller ja.

För första gången, rent filmkronologiskt. Men jag såg ju dig senast vara en rolig OCH berörande muskelkonung i ”Avengers: Infinity War”. Kära du.

I den här gamla teaterdramatiska Kenneth Branagh-mackan är du klart mindre simpático.

Till en början, åtminstone.

Högljudd och obstinat gymkille som delar Joakim Lamotte-inlägg på FB och kallar alla meningsmotståndare kommunister.

TYP!

Men det är ju ORIGIN STORY, det här.

Den oundvikliga ”uppgång och fall och sen uppgång igen men med eftertanke”-berättelsen.

Och ”Thor” är ändå en ganska lyckad introduktion, framförallt till protagonisten själv, hans far Odin och lömske men underhållande brodern Loki.

Chris Hemsworth är perfekt i rollen redan här. Auktoritär, lite lite ignorant, charmig, sexig, målmedveten. Och Hiddleston är elektrisk som Loki. Hopkins som Odin? Glöm det. Tar ju kommando av varje liten scen han är med i.

Det blir ibland lite sömnigt när vi befinner oss i Asgard. Lite väl mycket teatral mytologisk kanonmat, så att säga.
Roligare, då, på Tellus.

Alla krockar som uppstår mellan den något SD-iga Asgard-kulturen och den mer liberala amerikanska livsstilen.

Thor som älskar java och kraschar koppen i golvet för att få ”ANOTHER!!” och så vidare. SKOJ!

Det är en trevlig start på Thorbjörns berättelse.

Men den kommer ju också bli så mycket mer storslagen.

Petter

6

Jovars.

Här TRILLAR vi in i ett jäkligt dystert (var är alla bjärta färger?) Asgård för att möta upp hammarhunken Thor.

Trevlig bekantskap – då.

Inte sett denna förut – nej.

Såg de facto (!) tredje Thor-rullen (den charmant debila ”Thor: Ragnarök” som vi når fram till i slutet av vår gemytliga [?] MCU-resa) innan föregångarna.

Stupid Joe.

Massive brain fart crackling since 87 y’all.

Nåväl.

”Thor”.

Med semi-plufsige ”öl på fat”-britten Kenneth Branagh (Wallander!) vid regispakarna.

Början: rätt högtravande, onödigt storvulen och blek. Dassigt och mörkt med ett så där ödesmättat fantasyallvar som får mig att resa irriterad RAGG numer.

Men sedan blir det fin fart under sulorna!

Kalasrippade och tonsäkre Chris Hemsworth är underbar som en förvirrad Thor post-maskhål (han landar på Midgård/jorden som straff efter en impulsiv fuckup, reds anm).

Tom Hiddleston magisk (typ bäst?) som onde brorsan Loki (Loke?) som – så klart – går i maskopi med den ärrade ”fokusorchen” och dunderantagonisten Laufey för att på något sätt roffa åt sig CEO-position i ”Asland” när slöe farsan Odin (ljuvlige Anthony Hopkins) ska ta världens längsta powernap och – HUGE SPOILER INCOMING – i stället kolar vippen.

Jodå.

Det är underhållning här.

Blixtrande effekter, slagsmål och GUDAKRAFT i storslagna trancemiljöer där det ser ut som om CGI-teamat blendrat (?) massa M&M’s-skal och fräst ut den vibranta (!) skiten över en greenscreen.

Och humor – ju – i alla krockar mellan vilsne Thor och Den Kontemporära Världen (kaffescenen!).

Mmm.

Ni hör.

Den växer, den här jäkeln. Äter sig in och ömsar skinn och blir till en rätt trevlig matinémacka mot slutet.

Joakim