”Captain America: The Winter Soldier” markerar starten på Marvels guldålder.
Det har nästan helt att göra med fyra nördiga män i medelåldern.
Cristopher Markus, Stephen McFeely, Anthony Russo och Joe Russo.
Tillsammans har de fyra skrivit (Markus & McFeely) och regisserat (Russo-bröderna) de kanske tre bästa filmerna i hela MCU: senast den monumentala ”Avengers: Infinity War”, innan dess ”Captain America: Civil War” och till en början denna dagens TR-rulle, då.
”The Winter Soldier” (eller som den otympligt nog döpts till i delar av Europa: ”The Return of the First Avenger”).
Det är svårt att hitta något att klaga på här, ärligt talat.
”The Winter Soldier” är en genomtänkt, spännande, rolig, ibland gastkramande actionfilm med thrillerelement av bästa sort.
Den är inte bara en ”bra superhjältefilm”, det handlar om en RAKT AV BRA RULLE. Det skulle gå att ersätta superhjälteaspekterna med mer värdsliga ting och filmen skulle fortfarande vara en kittlande resa. Nästan lika kittlande, åtminstone.
För en av styrkorna är hur de utvecklar Captain Americas karaktär på olika sätt. Dels genom såna ljuvliga små detaljer som hans anteckningsblock över kultur han missat genom åren (som dessutom varieras utifrån landet filmen visas i). ”Steve Jobs (Apple?)”.
Men också genom hans fysik, vad han kan göra med sin superkraft. Han är helt enkelt EXTREMT FYSISKT KOMPETENT. Och de superhumana insatser han lyckas med dansar liksom runt precis lagom kring gränsen för trovärdighet. Favvodel för mig: möter ett Harrier-jetplan (typ), gasar på med motorcykeln, bromsar tvärt så han flyger upp på taket, krossar direkt en motor med sin fantastiska rikoschettsköld och sedan två andra vitala delar, för att sedan hoppa av. Han sänker planet på typ 30 sekunder.
Det är så mycket fantastisk koreografi! Så mycket humor! Så mycket spänning!
CAP FOR PREZ!!!
Wow.
Snygga rallarsvingar, bro and sis.
Jag har jäst en del och varit aningen ”Marvel-deppad” senaste veckorna efter sveken (!) ”Iron Man 3” och ”Thor: The Dark World”. Släta figurer – då.
Men nu: back on track.
”Captain America: The Winter Soldier” (vi kör ”CA:TWS” – OK?) är agil skit från Russo-bröderna. Lagom räfflad actionvåffla där det mesta sköljs ner med lätthet OCH där framför allt koreografin (den svindlande) sveper undan mattan under oss ELLER VAD MAN NU SÄGER.
Synopsis: Captain America/Steve Rogers (Chris Evans) försöker att (äntligen) catch up med världen efter att ha sovit sig igenom TYP sju decennier nedfryst i ett coolt isblock (?).
Han för anteckningar i en liten mysig bok (Moleskine?) och besitter ett avundsvärt lugn i sitt noterande av fenomen/personer/begrepp (”Steve Jobs (Apple?)”) som han vetgirigt ”analog-Pocketar” för att bli En Man Av Sin Tid.
KUL!
Men: världen hotas – ju – igen (av elaka terrorkollektivet [?] Hydra) och Cap får ånyo hoppa ner i förstärkt spandex och greppa superskölden för att rädda dels ett infiltrerat S.H.I.E.L.D, dels typ resten av jordelivet.
Till sin hjälp: beat ’em up-kompatibla Black Widow (Scarlett Johansson) och flygande pilen Falcon (Anthony Mackie).
Allt medan – SPOILER ALERT – en döende Nick Fury (Samuel J. Jackson) i koma försöker att lista ut vem som golat på vem och varför.
Well.
Me likey.
Den är så aptitlig, ”CA:TWS”. Tempostark, vrålläcker, fnittrig och spännande.
Visst är det typ platt ibland. Men det är snarare till Russo-brödernas fördel här när det under omkring två timmar är duktigt slät och behaglig story som slinker ned.
Attraktiv skit.
Welcome back, Marvel.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
