Captain America: Civil War

8

Aaaaahhhhhhh.

Ännu en nästan-fullträff av ”B1 & B2” Russo.

Och, som sagt i tidigare recensioner: manusduon Markus & McFeely! De utgör en oerhört viktig ingrediens i soppan.

Det är väl de som skiner allra starkast här.

De navigerar så elegant mellan thrillerintriger, blottläggande monologer om karaktärernas smärtade inre, precis lagom doser av fniss och inte minst: ett trovärdigt bygge av hur sprickan mitt i Avengers växer fram.

I korthet: hade lätt kunnat läsa denna berättelse som en bok, där på den slitna verandan i Sörfjärden med Olle Arbmans Östersjön-fuktiga svintohår en halvmeter bort.

Manuset är en så pass stark kärna.

Lägg då OVANPÅ den kärnan all den visuella flärd, komiska timing och allmänna påhittighet i actionkoreografi som Russo-bröderna gjort sig kända för och: WOW POW SCHMACKO WHA-BANGGGG!

Det känns som att sugas in den mest storslagna, roligaste, läskigaste, berörande och HÄFTIGASTE serien jag läste som 13-åring.

Men samtidigt: ett vuxet drama där alla karaktärer faktiskt är människor av kött och blod när de tar av sig masken.

Det här är en STARK åtta. Fuck off med dina veka sjuor, Joakim.

Petter

7

Så mogulen Tony Stark aka Iron Man (Robert Downey Jr) är inte bara en glad gamäng. Här: nedstämd AF.

Välkommet.

För visst är det friskt – då – i ”Captain America: Civil War” – ju – att vi dyker ned i en skärva av plåtis arc där vi hittar betydande svärta.

Typ inga pustlustigheter längre.

Mest tomma blickar, tungt samvete, strul med Potts (Gwyneth Paltrow) och någon obehaglig (men sevärd) post-Ultron-deppma som sätter in en kil och splittrar det annars så sammanvävda (nåja) Marvel-gänget.

Wow.

Och den är lite överraskande i stort, ”CA:CW”. Fullsmetad (på gränsen till överlastad) med karaktärer. Känns typ som ”Avengers 2.5”. Till och med Spindelmannen (Tom Holland) svingar sig in i handlingarna. Bara Hulken och Thor som saknas.

Bröderna Russo (regi) har ånyo bankat ihop en tjusig actionmacka som (så klart) lyser allra klarast när det är som mest storslaget. Typexempel: det grandiosa slagsmålet på flygplatsen som GÄRNA hade fått pågå en halvtimme till.

Det är fräckt, roligt och coolt.

Så som det brukar.

Vi sitter här i våra bedagade (!) skitsoffor och känner att två och en halv timme är över på typ trekvart.

Nästan aldrig tråkigt.

Bjuppigt som få-ån.

Mer allvarsamt än vanligt.

Och rätt starkt emellanåt.

Joakim