Joakim fällde tårar och jag kände doften av guld.
Ni känner till den etablerade TR-grejen, va? Guldrulle. Det är när vi båda sätter minst 8 i betyg.
”Creed 2” blir storslagen framförallt genom de små, bokstavligt talat hudnära scenerna.
Min favvo: Slys nästan omärkbara tår (singularis!) på slutet. Fan vad han växer som skådespelare, Sylvester.
Och förstås när Adonis Creed, nybliven papa, ligger på golvet med bebisen på bröstet. Hud mot hud.
Han tar med henne till boxningslokalen. Blottar sina mest småaktiga och svåra känslor för henne.
Och ja, det blir ju fan tårar även där.
Rekordkort recce här, I know. Men jag är så hungrig och måste laga stuvade mackisar!
Vill bara framhäva: fighterna, och särskilt fotot av dem, är O-TE-ROLIGA än en gång.
Love it.
Oj.
Vilken smocka, va.
Och då talar jag inte bara om de fortsatt _tätt_ skildrade pucklarscenerna inne i ringen (”NITA HAN DÅ ADONIS!!!!!!!”).
För ”Creed 2” bär på något NYTT och ANNAT, amigos.
Uppföljaren till ”Creed” har spolat fram tiden till några år efter den hedersvärda (!) torsken mot den rundlagde Toffees-britten Ricky Conlan.
Adonis Creed (Michael B. Jordan) e nu kingen i ringen och sitter på världsmästarbältet efter att ha knockat titelhållaren Danny ”Stuntman” Wheeler (Andre Ward).
Men det jäser AF i Ukraina. Sonen till stoiske sovjetjätten Ivan Drago (Dolph Lundgren) är stor som ett hus, sitter på två rejäla labbar vida som pizzaspadar och har jabbat sig genom typ varenda gymnastiksal i hela östra Europa och pulvriserat okben på löpande band i sin jakt på att bli störst och bäst.
Nu vill han möta Adonis i en fajt om bältet.
Visst är det större muskler, hårdare smällar och större gester i ”C2” än ”C”.
Men det är i de små, tysta och varsamt täljda ögonblicken som ”Creed 2” eleverar och blir till något annat än en snygg och popcornslafsande snytingvåffla med snabba klipp.
Som när Adonis och flickvännen Bianca (Tessa Thompson) – MASSIVE SPOILER ALERT PLEASE ONLY READ IF YOU WANT TO GET SPOJLRAD – växer sig tätare ihop med ett plötsligt föräldraskap (scenen under hörseltestet = crying).
Eller när Sylvester Stallone – ONCE MORE EXTREME SPOILER – till slut tar sig i kragen, plockar av flanörhatta och möter sonen (tåren som ålar sig ner längs med kinden).
Den är vacker och EMOTIONELL, ”Creed 2”.
Tar sig oväntat nog rätt långt in under skinnet och får en att typ skita i alla testosteronosande uppgörelse innanför repen.
Bäst: typ Sylvester Stallone. Spänner ut sitt aktörssegel till full vingbredd och är STARKARE än någonsin i sin gestaltning av den så där mysigt pre-förmultnade boxningssjälen Rocky. Ena benet i krogbranschen, andra stöveln kvar i det som tog honom till toppen av trapporna.
Nåväl.
”Creed 2”.
Mer än man tror.