Diner

6

Jahaja.

Den här var väl fin.

Bra stämning och så.

Fina kostymer, miljöer, bilar, interiörer. Det känns faktiskt som 50-talet.

Jag ler när jag ser purunga versioner av Steve Guttenberg, Mickey Rourke (”ÄR det verkligen…” återkommer flera gånger i min skalle), ”killen som är superlik han bittra maken i parterapi i ‘In Treatment’ säsong ett”. Och de andra.

Men jag vet inte, mama.

Det är rätt tandlöst.

Som ett utdraget avsnitt av en habil amerikansk dramaserie.

Jag får intrycket att Barry Levinson hade storslagna ambitioner här. Om att skapa ett subversivt litet verk, drivet av ofattbart naturlig och verklighetstrogen och samtidigt smart och ROLIG dialog. Woody Allen-komplex, kan tänkas.

Men: njae.

Han försökte inte tillräckligt hårt. Eller saknar talangen för att skriva så som han drömmer.

Jag känner inget för någon av karaktärerna.

Inget är på spel, egentligen.

Det är trevligt och puttrigt och mysamerikanskt.

Men ärligt talat ett harmlöst litet slöseri med tid.

Petter

6

“Suddenly, life was more than french fries, gravy and girls.”

Jo.

Det är väl en tagline, det med.

Och i “Diner” (döpt till “Fiket” [!] i svenska utgåvan) är det verkligen adolescensens rörelsemönster som hamnar under regissör Levinsons gryniga lupp.

Där ett gnabbande grabbgäng (med spel av bland annat Kevin Bacon, Mickey Rourke och Steve Guttenberg) försöker att acklimatisera sig i en kontext där rutinerna är skarpare, uppoffringarna större och det impulsiva mer dränerat än tillgängligt.

Ryggrad: ett stundande bröllop där brudgummen Eddie (Guttenberg) vill ha kvitto på frugans footballknowledge innan han lirkar fram ringen ur fickan.

Bisarrt?

Jao.

Bra?

I stunder.

“Diner” är en pratig tvåtimmarsrökare där både styrka och svaghet ligger i snacket.

Ibland är replikskiftena så naturliga, så följsamma, att det känns som att jag sitter vid dinerbordet bredvid och TAR IN grabbarna.

Ibland är det mest, ja, såsigt. Trött och så. Ingen vidare fart.

So what do I think?

Well.

En halvsvajig historia om att växa upp och få någonting i händerna som är en motsättning mot så mycket gammalt.

Äh.

Fattar ju inget av den där meningen själv. Har ju varit på gymmet och lyft skrot, jag.

I korthet: bra men inte bättre!

Joakim