Mel ”Problematic AF” Gibson.
Where did you go, bro?
In hiding?
Förmodligen rätt beslut.
Men likväl: fan, gubben har ju karisma.
Och det är en SMART comeback, detta.
Konceptet: tomten finns IRL, och vad skulle i sånt fall hända? Hur skulle hans business skötas rent ekonomiskt? Har han övernaturliga krafter? Etc osv und so weiter.
”Fatman” är rolig, och faktiskt genuint rörande i sina stunder, framförallt i skildringen av tomtefar och tomtemors relation.
Scenerna med den brådmogna unga skurken är dock svårsmälta. Oklart varför den karaktären ens involverades i PLOTTEN.
För Walton Goggins som filmens centrala antagonist är närmast oemotståndlig. Det ger en särskilt nerv till filmens avslutande strid.
Good stuff, everybody.
I regibröderna Eshom och Ian Nelms minst sagt socialrealistiska take på tomten bjuds vi in till diskbänken för en bättre stund tillsammans med den semi-utbrände, fysiskt nedbrutna och luspanke, på randen till utblottning, Jultomten – aka Fatman.
Dumt OCH kul.
Mel Gibson, som spelar tomtiiii, är funny henan. Och rätt så sinnlig. Så är det.
Men allra bäst är skurken/lönnmördaren Jonathan Miller (Walton Goggins), även kallad Skinny Man, som gett sig den på att ta kål på Santa Claus en gång för alla.
Förvänta er: ganska många flabb, sjukt snyggt foto (!), roliga inblickar i en sargad tomtes uppgivna psyke och vassa oneliners av skurk Miller.
Jo, den här HADE något (ändå).
Dear ”Fatman”.
In i julens framtida filmrepertoar, den åker.