High School Musical

5

Vissa saker är svåra att svälja.

Sandpapper, till exempel.

Sundsvallska Kermits pizza.

Lacknafta?

Äh, ska sluta larva mig.

Men ”High School Musical”, mina vänner, går inte ner som nyponsoppa eller prisbelönt göteborgsk IPA, om man sääg.

Den känns bara så nedrigt glättig i sin presentation, alltför ofta.

I enlighet med dess namn är det alltså en regelrätt musikal som tar plats i en high school. Och det är inte musikalnumren det är fel på.

De är snarare höjdpunkterna. Den där drivna jäveln i lunchrummet? Fuhgeddaboutit. Sitter ju och knäpper med här, försöker lägga stämmor och skit.

Det är snarare scenerna mellan låtarna som sticker i mina ögon.

Stel dialog, Disney-kristna blickar och mesiga intriger som väl mest väcker gäspningar härifrån.

Ashley Tisdale, som flippade antagonisten Sharpay, är fan BRA rakt igenom. Excentrisk och fun AF.

Sen vet jag inte riktigt.

Som oftast är väl alla habila.

Men Le Manuscript? No thanks.

Petter

3

Diggar musikaler, jag.

Säg ”Tim Rice – no?” och jag kollapsar ner på knä och vaggar överkropp + händer mot dig.

Var ju faktiskt med i en – spelade fångvakt (!) – där i högstadiet nägon gång. ”Jesus Christ Superstar” i Vigge bygdegård (Tobias Gerhardsson i publiken?).

Med rampljustrygge Niklas Åhlund som Jesus och Andrew Lloyd Webber-kompatible kulturkoftan Manne Hedén som själasvarte antagonistsvinet Judas (fatta att han svek snickarsonen till slut!!!!!!).

NÅVÄL.

”High School Musical” är ju en musikal. FÖRVISSO dränkt i Kalaspuffar och ett förljuvet (ej att förväxla med förljuget – då) Disney-glitter. Men: det ÄR en musikal. Med en TANIG (typ smalsvullen?) Zac Efron som Troy och Vanessa Hudgens som fränden Gabriella. De älskar musik och hittar varandra under några minuter karaoke.

Det är tonårsglättigt och halvputtrigt. Fräcka melodier ibland. Väldigt färgglada Walmart-plagg (skjortorna!) och inte så lite onyttiga lunchbrickor i skolmatsalen. Otäckt usla teenstatister som verkligen SLITER med sin semi-acting.

Men den flyttar inte på mig. Alls. Den trycker inte in mig i ett hörn och ställer frågor. Vi vet ju hur det kommer att sluta och det finns liksom ingen konflikt som triggar. Fisig intrig. Bryr mig TYP inte om en enda karaktär.

Jag vill att en musikal gröper ur mig. Klöser sig fast i nyllet och gräver fram ganska vederhäftiga känslor som gömt sig i en vrå. Grina skratta skämmas älska.

Visst.

Det är ju Disney.

Men ÄNDÅ.

Jag vill ju bara känna nå’t.

Joakim