Bette Midler!
Sicken stjärna, va!
Kan ju både sjunga och SPELA (PH? Playstation 4? Vad menas, gubben?).
Flankerad av Carrie Bradshaw och Kathy Najimy och det blir ju något av en succé. Som de tre elaka terrorhäxorna i ålder 300+ har de en underbar gruppdynamik på G. Rappa rader och slapstick.
De är “Hocus Pocus” stora behållning. Utöver den talande, odödliga katten Thackery, då. Förlagan till Salem i “Sabrina: tonårshäxan”? Det tror jag, de.
Men grejen är: allt är bra här.
Tight manus. Kidsen har lätt att följa, föräldrarna hittar små “vuxna fniss” på regelbunden basis. Förlagan till “Pixar-formeln”? Det tror du, DÄ!!
BRA skådespeleri. Eller ja, tonårskillen som blir “kåthetsrappad” på av sin lillasyster. Han är sådär. Men exempelvis just lillasyster Dani (Thora “Ghost World” Birch!) är smått otrolig. Kaxig och kul som fan. Bra där.
Och göttig scenografi! Skitmysiga genomamerikanska hus som man vill komma på “godisfest” i.
Jag blir liksom gosig i hela kroppen av att se det här. Ge mig Halloween. Ge mig snask. Ge mig varm choklad. Den känslan, ni vet?
“Hocus Pocus” är jul för mig.
Sådan tydlig matinévibb.
Ett lakanssoft soundtrack (inte ett endaste mollackord!), jättemyzig handling (trots vissa elakingar!) och duktiga barn som spelar brallan av duken (spänn fast skiten, director Ortega!).
Allt medan man sittligger i söffan typ “snaskbakis” och är helt kladdig av smälta Aladdin-bitar. Knäckvärk i tänderna och det. Mjukisbyxor. Och en SKÖN farsa eller morsa som har fyllt ugnen till brädden med sexiga plåtar CLASSIC OLD SAFFRANSBULLE.
You know the feeling, homies.
“Hocus Pocus”, där tre eklektiska häxsyrror vaknar upp (#baki?) efter tre hundra år, är en rätt så gosig sak.
Fina prestationer av såväl Bette Midler (“ledarhäxan” Winifred) som Omri Katz (kavate [?] pojken Max).
Men framför allt: Thora Birch som Dani (Max lillasyster).
Fan. Hon är ju rolig här. Och repliksmart. Står för både den största värmen och de bredaste flinen.
Matiné (översatt genom den gyllene genretriangeln comedy/family/fantasy på IMDBb) ska vara enkel, rak och ledig i sin form.
“Hocus Pocus” trippar elegant mellan di tre (jag är från Skåne?, reds anm,) och håller en sansad fot på pedalen.
Snillrik bäbisskräck.
Lätt och lagom och så.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
