Mamma Mia!

5

Hmm.

Gudarna ska veta att jag älskar mitt ABBA. Ge mig lite Annifrid å Björn å Agneta å Benny och låt mig gå ut på Kulturbolaget i Malmö i grön grodkostym.

Okej?

Okej.

Jag tycker ABBA är ett skitbra band.

Det är fan OTROLIGA kompositioner här och där.

Texterna är ju också UNDERSKATTADE.

”I figured it made sense – building me a fence”.

#aj

#nej

Så det är klart att den här filmatiseringen av B&B:s gamla longrunner till feelgoodmusikal talar till mig.
I stunder.

Det är så JÄVLA idylliskt där i Grekland med det azurblåa (Hello, fat and pale anxious DJ dude from Hybris) vattnet och stunderna av relationell NÄRMA.

Men mycket skevar ju också.

Pierce Brosnan är lika karismatisk som en klick gröt.

Och ibland blir det VÄL löjligt. Tramsigt, bara. Sophie och hennes GRUNDA jävla PH-deltagare till fästman, t ex. Alla delar med dem är närmast outhärdliga.

Så.

Ja.

Det skaver.

Petter

3

Vi skriver om det i chatten, halvvägs in eller så, att livet skulle vara bra nog lustigare om vi levde i en musikal.

Att röra sig ledigt mellan känslolägen, brista ut i sång om att post-it-lapparna tagit slut eller att SMTP-serven trilskas när bossen vill ha den där Excel-filen som du förtjänstfullt prokrastrinerat undan i ett halvår.

”Mamma Mia!” är ett glättigt diorama utan några tilltagna distansmeter mellan sorg och peppma.

Ena sekunden: storgråt i en höbal.

Nästa klipp: manisk masspsykos på storbryggan med en triggerhappy Benny Andersson i cameo vid klaviaturen på någon skum yacht (!).

Det är befriande, det där.

Men också ganska dött.

Är ”blaha” termen, kanske?

Sophie (Amanda Seyfried) ska gifta sig i Grekland med mami Donna (Meryl Streep) på plats.
Men det ingen vet om är att Sophie (på eget bevåg) bjudit in tre av morsans ex-lovers (varför?) där någon av dem även KAN VARA HENNES PAPPA (huh?!?).

Så: in seglar (true fact!) snäve vagabonden Sam (Pierce Brosnan), LÖDDRIGE ex-hippien Bill (Stellan Skarsgård) och sympatiske bankiren Harry (Colin Firth).

Next up: trubbel in paradise.

Äh.

Raljant, no?

Musikaler ÄR ju min grej. ”Jesus Christ Superstar”, ”Cats” (magical Mr. Mistoffelees!)) eller why not the great piece called Kinky Boots at the stage af Malmö Opera earlier this year.

Men ”Mamma Mia!”?

Nä.

Den griper inte tag. Trots en mustig OST-plateu med det bästa av ABBA.

Trist, oengagerande.

Glad när det är över, ju.

Joakim