Honey Boy

7

Shia LaBeouf är ju problematisk AF.

Så att säga.

Var tydligen misshandlande AF av FKA Twigs i deras relation, på typ alla fronter.
Frågan som följer: varför beter man sig så mot någon man älskar?

”Honey Boy”, på vars inspelning LaBeouf ironiskt nog träffade Twigs, handlar om det.

Det handlar så klart om uppväxt, ofta. Var har man lärt sig att sammanblanda smärta och åsamkandet av den med kärlek?

Det är psykoanalytikers våta dröm, den här filmen: Shia har alltså skrivit ett manus om sin egen uppväxt som ambulerande barnskådis med pappan som något slags eccentrisk manager. Pappan som våldtog Shias mor, sattes i fängelse för det och sedan kom ut för att ta en plats i sin sons liv. Och Shia spelar sin egen far.

Aj. Oj. Naaeejjj.

Framförallt Noah Jupe ska ha en stor eloge för sin porträttering av tolvåriga Honey Boy (aka Shia). Hjärtslitande uppriktig och oskyldig och barnslig.

Och Shia, med alla sina brister, är ju faktiskt en rätt tilltalande konstnär. Så är det ibland.

Hoppas han mår bättre. Att han har slutat åsamka sig själv och andra smärta.

Den här filmen kanske var något slags startskott, den efterföljande historien med FKA Twigs till trots.

Ett försök att bearbeta och lindra det förflutnas sår, både de vidöppna och igengrodda men molande.

Petter

7

LaBeouf MÅ vara ett svin (läs bro Petes recension här intill för KONTEXT).

Men ”Honey Boy”, där Shia skrider till verket medelst stark uppgörelse med sin tvivelaktige farsa (som han själv spelar), är bitvis rätt strålande.

Good artist, bad human?

Well, me no know.

Men faktum är (*David Johansson i gymnasiet-röst*) att jag sugs in i handlingen rätt hårt. Det är tirader av hårda ord (”YOU FUCKED MY SON!!!”), eldiga sammandrabbningar i condokvarteret (?) och inte bara en, utan flera, gånger då jag (på rillen) IMPAS av hur Shia kan nagla fast mig/oss.

Chattar ju knappt.

Sorry, Pete.

Summasummarum: ingen rulle som andas pick-me-up.

På bakin ska denna undvikas AF.

Men visst SÄGER den något om TRAUMAN och EMOTIONELL SVEDA och så?

Jo, ”Honey Boy” är värd en glutt.

Joakim