Innerspace

7

80-talet HADE ju något.

Bortom alla glättiga romantiseringar från samtiden, om vi sätter decenniet under LUPP och tittar: det var en tid där kreativa människor vågade ta ut svängarna. Inom såväl musik som film och ANDRA MEDIER.

Ibland lät det skit. Såg ut som hej-kom-och-hjälp-mig (stavas så va?).

Men ambitionerna var sällan små. Idéerna stora.

Typexempel: ”Innerspace” från 1987 (TR-redaxmedlemmarnas födelseår!).

Det är en TOKIG plot, ju.

Men Spielberg, Quaid, Short och Ryan med kompani får det på något sätt att lira. Jag tar handlingen på allvar, känner med karaktärerna, fnissar på rätt ställen.

Short är ju obetalbar ibland, med hans mimik och timing.

Quaid lattig som fan.

Meg Ryan något av en mästare när det kommer till trovärdigt komiskt spel med ett kryddmått dramatik på.

Tänkte sätta en sexa här. Mest för att sticka ut gentemot min kollega Joakim, 30 år, härrörande från Bergsviken.

Men så är jag här vid recensionens slut och märker att jag har skrivit mig fram till en större uppskattning av den filmkonst som producerats här.

En sympatisk sjua.

Petter

7

Jag sitter här i soffan och är ganska så munter, jag. Knattrar (!) iväg ett litet chattmeddelande då och då med Petter Arbman, 30 år. Men till största del: focused.

”Innerspace” är underhållande.

Så där trevligt 80-talskäck, typ.

Sci-fi-pigg med rätt vassa – och vackra – effekter. Blodomlopp och hav av magsyra och hjärtan som pumpar med elegans. Tänker på ”The Fly”, så klart. Den råa estetiken. Att allt känns skapat med gele. Men här med mungipa uppåt.

Story: ex-piloten Tuck Pendelton (Dennis Quaid) har som frivillig anmält sig till ett förminskningexperiment där han ska injiceras i en kanin (!?).

Men det blir knas.

Och av misstag trycks Tuck (i sin lilla plutteubåt) in i rumpan (!) på neurotiske affärsbiträdet Jack (Martin Short).

”Innerspace” (väldigt nära att skriva ”Interstellar” varje gång) är härligt fartig med lösa kanter. Kul dynamik mellan rakryggade Tuck och sköre Jack.

Visst.

Det svajar till lite i mitten. Ett blodrejs för mycket.

Men SKÖJ rulle – ju.

Intrigen är ju typ ganska spännande. Rafflande scener med spring i benen och ett välskildrat TUMULT inne i Jacks kropp.

Sevärd – ja.

Incredible – no.

Joakim