Hallelujah!
Äntligen är finnen ute ur leken.
Närå. Det har ju NADA att göra med gubbens nationalitet.
Förstås.
Jag älskar ju t ex Mwuana, Iris Viljanen och Kasper Norin.
Men det VAR ju något väldigt OFF med ”Rocky”.
Oseriös kollega. Oskön STIL, med den där satans kepsen. Och så vidare.
RÄTT av er att hitta ersättare, League of Jönsson!
Och in strosar då den från RUTA NUMMER ETT helt ljuvlige Dynamit-Harry. Så otroligt sympatisk, va?
Jovialisk, sorglös och typ kompetent som fan under den där lättsamma ytan?
Great improvement.
Även filmen får ju en annan skjuts nu. Gruppdynamiken de tre emellan är utsökt. KAN tre personer vara mer olika varandra och samtidigt GELLA ihop så bra? Nej. Känns typ historiskt, vad gäller skurkkonstellationer.
BRA plot också, med Franz Jäger på Berns och allt knussel med Wall-Enberg sen.
MYSRULLE!
Di-di-di-di-di-di-di-di-DA-DA-DA-DA-DA-DA.
Love the theme sang af Gang of Jönsson.
Och: äntligen – ju! Dynamit-Harry (sexiga [!] mysalfan Björn Gustafson d.ä.) som sladdar in och utökar ligans ursprungliga trio till en semi-kvartett.
Rocky (Nils Brandt) TYVÄRR kvar. Får DESSVÄRRE fortsatt mycket utrymme.
Men det är i dynamiken mellan binäre Sickan (Ekman), streetsmarte Vanheden (Brunnberg) och labile halvalkisen (?) Harry som vi kan skönja något ikoniskt och kan uppnå GOD FEELING under 106 minuter svensk krimkomedi.
Vilken jävla trippel av bros, va?
I ”Jönssonligan & Dynamit-Harry”, som regisserades av Göstas brorsa Micke (Mikael, reds anm), ställs vi även inför den heliga graalen: kassaskåp av märket Franz Jäger.
Ånyo är det Wall-Enberg (Per Grundén) som ska fleecas/flisas (?) för att håva in – jag läser från Wikipedia nu – ”en ansenlig summa pengar”.
Så det är nya uppfinningar, lösningar och upptåg där vi ÅTERIGEN blir tillskänkta sådan här cozy spänningskänsla.
Man BRYR sig ju om gänget.
Man VILL ju att de ska lyckas.
Vi når inte samma originella höjder som i föregångaren, men det är likväl en trivsam seglats med snillrika planer.
KEEP’ ON!