
CHIPPET!
CHIPPET!!!
*blundar och hör Gösta Ekmans utsökt SHRILLA röst*
Japp.
Liga Jöns fortsätter med sin skit.
Back on their bullshit.
Det här är nog den piggaste plotten vi sett hittills, med ett avancerat chip som TYP kommer styra hela Sveriges försvar vid händelse av krig? Eller hur var det? Sverige ska delas upp i tre regioner och den som har chippet har MAKT i sådant fall? Kittlande är det i alla fall, med den där otroliga bilen i typ BORSTAT KROM som fraktar chippet i fråga.
Gösta Ekman, Ulf Brunnberg och numera även Björn Gustafson stjäl ju showen. Alla så, ja, jävla underhållande. På sina egna sätt.
I HAVE NO NOTES!
Oh.
Taste of gold, homies?
Jönssonligan e back in action och nu kan vi FIRA att uddlöse pladderfånen Rocky är ute ur bilden.
Fullt fokus på den fina triaden: Sickan (Ekman), Vanheden (Brunnberg) och Dynamit-Harry (Gustafson).
Så den slår förra åkturen? Japp.
Och är den bättre än ettan? Njaooe.
”Jönssonligan får guldfeber” pendlar friskt mellan en sexa å en sjua under filmens gång. Men det som tippar över är trots allt följande:
Ett: typ high tech-storyn. Det är ju lite kittlande med en techtråd i handlingen när det ska stjälas datorchip från Försvarsmakten och så vidare. Vanheden har dessutom någon sjuk typ förlaga till Game Boy!
Två: ikoniska scener. Mycket av det jag ser i ”Jönssonligan får guldfeber” är sekvenser som fastnade när jag såg filmerna som barn. Tänker framför allt på – SPOILER AHEAD – när Sickan spänns fast i en klocka på Stockholms stadshus.
Tre: Harry. En av svensk films bästa karaktärer?
Med det sagt: starkaste (på målfoto!) Jönssonligan-rullen hittills.




