Det finns några goa scener här, absolut.
När de tre musketörerna smyger runt med typ arkivskåp på sig (Metal Gear Solid-esque, no?).
När Stellan Skarsgårds märklige anarkist (?) Melvin först blir irriterad på polska folket som börjar roffa åt sig pengarna han just stulit, men sen helvänder för han inser att han njuter av kaoset. ”Det är underbart, det blir inflation!”
Polska polischefen som döljer sin homosexualitet bakom parodisk machismo.
Och – så klart – alla gånger Harry hittar en öl och får det där varma och mjuka i sitt anlete.
Men producenterna fuckade upp lite när de bytte ut den briljante Busé (HABER! HABER!! HABER!!!) mot Stellan Skarsgård.
Vi HOPPADES ju här, på något storslaget. Skarsgård är ju ändå Skarsgård. Otrolig senast i ”Andor” härförleden.
Men rollen som skrivits för honom är helt enkelt … inte bra. Jag får inte GREPP om Herman Melvin.
Vem ska han vara? Anarkist? Kleptoman? Något slags bourgeouisie som hamnat fel?
All of the above?
Det späs ut och blir till slut ingenting. Bara en märklig och typ mörk figur som man inte sympatiserar med under en endaste sekund.
Wasted potential, mates.
Men likväl, mot slutet är det som vanligt ~20 riktigt underhållande minuter. Det går liksom inte att värja sig emot trådbussar som svänger av elledningen, hoper av pengar som väller ur en sopbil eller en polis i gipsat ben som kraschar in i en lada modell mindre.
Det är KUL, som vanligt.
Och det är väl lite därför vi älskar den här serien. Plus karaktärerna, förstås. Och på det området lider den här rullen som bekant en del.
Ja ja.
Next up? Typ fem filmer till? **svett på pannan och skratt-emoji**
Nej, nu får det (snart) räcka.
Efter dödsrycket senast, med en Peter Haber som överraskade positivt som virrpannan Busé och därigenom mer eller mindre på egen hand lyckades med en ”HLR-esque” utkavling av franchisen, är det VÄL ändå SÅ att vi nu finally bevittnar Den Stora Döden för Harry å kompani.
Ingen Sickan.
Ingen Busé.
I stället en märkbart _svag_ Stellan Skarsgård som inte på något sätt mäktar med att axla sina föregångare.
Mest sliskig, skygg och passiv med fasansfullt lömsk uppsyn och någon urvattnad, politisk agenda i bakfickan. Ogreppbar skitstövel – då.
För om det är något som vi lärt oss den här låååånga resan med Gang of Jönsson är det att det behövs en galjonsfigur som är yvig, i rörelse och som det alltid smattrar om.
Stellan är nada.
Och då hjälper det inte att Vanheden (Brunnberg) och vår TNT-älsking Harry Boy (old man Gustafson) i vanlig ordning drar ett megalass några steg bakom.
Det är sömnigt, segt och idéfattigt.
Samma gamla pissevin i samma gamla sketläglar.
