Varning för Jönssonligan

7

Well, brethren and sistren.

Här sitter jag ensam i köket, 05:46 på en måndagmorgon.

Kids, huh?

Anyway.

Jönssonligan.

SATAN vad man har myst till dessa filmer under uppväxten, va?

TV4-visning 20:00 den TYP 23 mars 1996 på Grindstugvägen 11 i Östersund, på vår OFÖRKLARLIGT ”designpigga” B&O-teve. *hjärtögon*

DET är en på riktigt rätt betydande del av min uppväxt.

Musiken, humorn, den lättsamma framställningen av vårt avlånga land (eller ja, Stockholm inser man ju i dag, men DÅ tänkte man ett generiskt ”Sverige”).

All good things.

Klipp till att jag lyssnar på två avsnitt av ”Schulman Show” från 2020, där både David Sundin och Henrik Dorsin snackar om deras nytolkning av Liga: Jönsson. Regisserad av Tomas Alfredson och allt, ju! Ointresserad är jag inte, även om det KÄNNS som filmen hade en *medial* brinntid på typ tre dagar.

Ergo: idé om att se om hela FAKKING serien (minus usla – väl? – Lilla-varianterna)!

Kul?

Kul!

Och ja, den här första filmen, i år 42 år gammal (!), håller ju verkligen.

Inte bara ur ett ”Fan vad mys”-nostalgiskt perspektiv, för vi ser ju här också scener som är genuint spännande. Snyggt filmat, klippt och tonsatt också, ju!

För att inte tala om skådespelarna. Utomordentliga prestationer av Gösta Ekman och Ulf Brunnberg, verkligen två av de bästa komiska skådespelarna i svensk underhållningshistoria. Finnen hade jag kunnat leva utan.

TAGGAD på nästa del nu! Dynamit-Harry, kom till oss!

Petter

7

Allra först: Gösta Ekman. Konung, va?

Funny AF som Papphammar, kirurgisk i alla tidiga Beck-filmer etcetera.

Här stiftar vi för allra första gången bekantskap med den sluge, plansmidande kassaskåpsknäckaren Sickan; kanske den roll som cementerat Ekis allra mest. RIP, by the way.

Med bundsförvanterna Vanheden (Brunnberg) och babblige svenskfinnen Rocky (Nils Brandt) i tät armkrok slängs vi rakt in i Den Stora Stöten.

För efter en olycklig sejour i finkan (misslyckad kupp) och svidande blåsning av lömske finanspampen Wall-Enberg (Per Grundén) är det bara en sak som gäller för Charles-Ingvar (Sickan, då): revansch.
”Varning för Jönssonligan” är lättknaprad, pillemarisk (!) och så där lagom spännande.

Visst är det fortfarande – så här typ 25 år sedan första glutten – lika charmerande och coolt med alla tokiga gadgets och ”silvertejpslösningar” som sakta för ligan närmare skatterna.

Enda minuset (typ): Rocky.

Vi längtar rätt mycket till Dynamit-Harrys entré, ja?

Il correcto, hermano Pettér?

Joakim