Long Shot

8

Seth Rogen går från klarhet till klarhet.

Eller.

Äh.

Skrev nog det där lite på måfå.

Fejk, jag?

Vad vet jag egentligen om hans ”klarheter”?

Den där Netflix-showen för välgörenhet som han gjorde var rätt SÅDÄR, va? Ej klarhet. Grumlighet?

Men jag har alltid gillat honom och hans björnlika (?) skratt. Alltid tyckt han varit MER än bara en puckad, sexistisk STONER BRO.

Och ”Long Shot” låter honom visa upp sitt bredare register. Med råge.

Visst finns en del goda flabb och fåniga skämt, men det är framförallt dramatiska skådespelaren Rogen vi ser här.

Parat med Queen Charlize, regi av Jonathan Levine (”The Wackness” och ”50/50” bland andra!) och potent manus från Dan Sterling och Liz Hannah (som jobbade på förbisedda sorgesagan ”Reign Over Me”) är det närmast en fullträff Seth kan lägga till på CV:t här.

”Long Shot” är charmig, smart, berörande och ibland genuint laugh out loud-rolig.
Ja. Älskvärd.

Klarhet deluxe.

Petter

8

Kluck kluck.

Så låter det, nära nog, här i min soffa som består av lika stora delar sket som popcornflisor.

För ”Long Shot” är i det stora hela funny AF och man guppar liksom med längs alla skratten. Fint samspel mellan chosefrie murveln Flarsky (befriande otrovärdige Seth Rogen) och presidentlängtande ministern (?) Charlotte (betydligt mer kongeniala Charlize Theron) och deras kringelkrokiga ihoptvinning som kollegor och – SPOILER – par.

Och den är ju, ja, typ varm OXÅ.

Nästan stark skildring av – som taglinen (”unlikely but not impossible”) anspelar på – den om inte förbjudna så åtminstone av valda delar oönskade kärleken.

Regissör Levine, som bland annat stått bakom roliga och vackra ”50/50”, manövrerar ledigt och naturligt mellan stim och allvar. Han han sin tonträff, jänkaren. Sällan känns saker och ting fel.

Bäst: Theron. Svinbra (as usual) som Charlotte. Det är pondus och det är roligt och allt är förmedlat med sådan skärpa.

Roligast: när en yvig, kolerisk och Svenska Journalistförbundet-patriotisk Flarsky tappar kontrollen efter en moguldust och faceplantstudsar nerför en trappa.

Tråkigast: varenda gång det känns som om Seth _tvingat_ in massa referenser i dialogen för att han ska uppfattas som trendig och cool. Spaningskredd till medtittaren (tyvärr ej gästrecensent denna gång) Fredrika – då – gällande denna.

Fan.

Hombres.

Vi är på gång nu.

Vi e på G.

Torsdagsrullen bara rullar fram genom trevliga filmer och inte finns det något stopp på den här vägbanan, nej nej, så är det inte nej.

Joakim