Operation Ragnarök

2

Ja.

Jo.

*suckar*

Var fan ska jag börja?

Det här är som ett avsnitt av den sämsta svenska dokusåpan du kan komma på, uttänjt till en långfilm.

Uttänjt till bristningsgränsen för vad som är acceptabelt att ta in på en TV-skärm.

Detta ÄR en av de sämsta berättelserna jag någonsin tagit del av.

I allt från det usla grundkonceptet (zombieviruset som i hemlighet kokats ihop av den amerikanska militären) till de tafatta försöken att ”ta i” rasism och kulturmotsättningar.

Den usla, usla regin. Ena stunden är en karaktär ondskefull, nästa en kärvänlig värd.

Och mitt i allt detta är en märkligt namnkunnig lista skådespelare intryckta. Hur fan gick det till?

Men likväl: en rätt skoj titt.

Det får vi ge denna skrotrulle.

Petter

2

Dra mig baklänges, va.

”Operation Ragnarök”, som handlar om ett virus som sprids i Landskrona och förvandlar alla till springande monster/zombies, är så fruktansvärt usel att den med marginal tangerar Richards Hoberts monumentala medeltidspannkaka ”Tre Solar”.

Identifierade problemområden: manus, casting, repliker, CGI (bättre renderingar i CD-spelet ”Mysteriet på Greveholm”?), ljudläggning, soundtrack, klippning. Bland mycket annat.

Och allt går FÖR fort.

Den väne och initialt superresonable anti-rasisten Ossian (Andreas Andersson) står upp mot modigt mot sin fyrtioårskrisande och lynnige SD-brorsa Nils (Jonas Malmsjö) – som för övrigt har en stor Sverige-flagga över sin säng med texten ”VÄRNA FOSTERLANDET” för tydlighetens skull – i en scen (”du kan inte dra alla över en kam”) där i början.

Men efter att jag gått iväg till köket för att hämta chips eller choklad eller vad det var för skit (borta i typ en minut!) och chattat med Great Pete och så är spelplanen och rollfördelningen plötsligt en helt annan.

Ossian har gått full frontal ”American History X” (minns scenen med käken mot asfaltskanten?) och skjuter typ huvudet av någon i invandrarfamiljen för att han – utan uppenbar förklaring – tvärvänt och nu hatar människor som inte kommer från Sverige.

Det är ett VÅGAT arc, det, Hiller (regi och manus).

Men ”Operation Ragnarök” är ju både eljest och omvälvande korkad.

Låt mig lista några dumheter med filmen.

Ett: hur kan monstren/zombiesarna ta över Landskrona i sådan hiskelig fart? På några få minuter är det kaos i hela staden, trots att det fågelvägen är minst fyrtiofem minuter mellan hamnen och stationen (kollade Google Maps).

Två: hur står det egentligen till med pladdrige patriarken Bertils (Per Ragnar) värderingar? Ena sekunden råbarkad och hänsynslös rasist för att i nästa sekund vara human som fan och omfamna Hamid (Zardasht Rad) och resten med hull och hår med starka lyckönskningar och beskyddande ord.

Tre: varför har Nils en trög vespa?

Fyra: hur kan försvarsmakten tillåta en traumatiserad och kollrig Angelica (Elin Lanto) att hänga med det där skjutglade och buffliga kompaniet (?) från Island tillbaka in i det HELT avspärrade Landskrona?

Fem: varför vill ens ett isländskt kompani hjälpa till på plats i Landskrona?

Sex: vad gör Nils – spoiler men läs på – där i slutet? Han sticker något (vi får aldrig veta vad och det förklaras aldrig vidare trots uppenbar teasing i slutet) i nacken på ungkarlen Beck-Friis (Per Eggers), som i sin tur bara försvinner ur scenen, och förvandlas till en zombie TROTS att han (väl?) tagit motgift.

Visst.

”Operation Ragnarök” (som tog hela fem år att spela in med följd att flera skådisar i den här tidiga trailern inte ens är med i den färdiga filmen) är kass och föredrar frågetecken framför svar.

Men vi myser ändå i sketsöfforna.

För ibland är det dåliga mer roligt än det är jobbigt.

Tack för tipset, loyal follower Stefan Nordstroem.

Joakim