Rocky V

4

Ja, jo.

Jag bad ju om något annorlunda, jag vet jag vet jag veeeeet.

Och när jag såg att John G Alvidsen var tillbaka i regissörsstolen här, för första gången sedan ettan, blev jag förväntansfull.

Lågmält indiedrama igen???

Well.

Not quite.

Det är förvisso inte på de absurda ”Paulie har en TYP romantisk relation med en robot”-nivåerna som fyran var.

Men det här ÄR ju ett bra ihopslafsat manus.

Det känns som det skrevs morgonen efter Rocky IV:s premiär. Sly var baki som fan, hade hällt upp en Bloody Mary som inte hjälpte mycket och försökte plita ner en PLOT OUTLINE för uppföljaren.

Men nej.

FEM ÅR gick det mellan Rockys storslagna batalj mot Ivan Drago och denna röra.

Kanske sämst av allt: Stallones son Sage i rollen som – ja – Rockys son Rocky Jr. Maken till blodfattig prestation. Sorry, young bro.

Nej men det är tyvärr inte mycket BRA här. Handlingen, om en Rocky som famlar i sitt faderskap och prioriterar en ny protegé framför sin son, känns verkligen framstressad. Ingen spelar särskilt bra. Bleka kopior av varandra.

Trist.

Men men.

Likväl sugen på ”Rocky Balboa” nästa vecka, så klart.

Petter

4

Why do all good things come to an end?

Som Nelly Furtado sjöng där typ 2005 eller så.

Men visst är känslan så, när man ser ”Rocky V” och förtvivlat försöker att hålla MODET och PEPPEN uppe när man Å-FAKKIN-NYO konfronteras med samma recept som Sly samlat på burk sedan Balboa för första gången burst onto the scene.

Med vinsten mot psykfallet Ivan Drago senast i ryggen ställs Rocky den här gången mot två nya motgångar när John G. Avildsen gör återkomst som regissör.

Ett: han har blivit lurad på ALLA inboxade pengar på grund av att vidrige Paulie (Burt Young) varit för berusad vid en revisorssignering.

Två: han är hjärnskadad som fuck efter bataljen mot ovan nämnde Drago och tvingas därmed att pensionera sig.

Men som vi vet DIREKT kommer Rocky inte att vara kvar i PRO-lunken länge. Han KOMMER att göra COMEBACK och han KOMMER att gå segrande ur VAD SOM ÄN möter honom.

Boring.

Som lök på laxen serveras vi en av de tråkigaste ”skurkarna” i franchisen hittills: korkade buffeln Tommy Gunn (Tommy Morrison) som hamnar LJUSÅR efter tuffa kungar som – vi nämner honom igen – Drago, Apollo, The Line och Thunderlips.

Känns mest som ett svintrist och ratat avsnitt av ”The Wire” när en lusplank Sly i hatt sluddrar omkring i slummen och reminiscar tillsammans med hopplöse alkisen Paulie i väntan på att han ofrånkomligen ska mosa idioten Gunn.

Nej, dålig film.

Take a break, homie.

Joakim