AAAHHAHAHAHAHAHAHAAAA!!!!
Där har ni honom i textform.
Terry Silver, denna parodiskt onda superskurk.
Mellan alla maniska skratt och varggrin förklarar han läget: ”Jag är en miljardär som älskar att dumpa kärnkraftsavfall i Borneo och nu ska jag hjälpa min gamla polare från Vietnamkriget med att få hämnd på en 17-åring och en 75-årig japansk gubbe som bekämpade honom i en superliten lokal karateturnering för tonåringar. Jag ska förstöra deras liv.”.
Absurt AF redan där?
Jojo.
Sen skickar Terry tre hejdukar – Mike ”The tough guy of karate” Barnes (!), Snake (!!) och Dennis (Andersson???). De här tre jönsarna lyckas sedan hitta Daniel-san och hans nya kompis Jessica var de än går och trakasserar dem till en ORIMLIG grad. Det blir hot om mord, sabotage av klätterlinor i ett brant stup, en spark i magen på Jessica (!) och annat gött mos.
Samtidigt sitter Miyagi och deppar med sina bonsaiträd och gör typ ingenting i hela filmen utöver cirka två-tre potenta scener.
Det är en riktigt svag uppföljare, ”KK3”, framförallt vad gäller manus. Det är sååå satans slappt och märkligt.
Det dröjer inte länge innan man ser hela narrativet förvittra.
Skådisarna ska dock ha SITT, här och där. Vår käre Pat Morita är fortsatt stabil som Miyagi medan Ralph Macchio tyvärr ger en falnad kopia av sitt tidigare energiska spel från framförallt ettan. Thomas Ian Griffith, däremot. Öj öj öj. Jag ÄLSKAR fan hans insats som Terry Silver. Fullmatad, maxad, ÖVER TOPPEN i sitt överspel. Han är så jävla rolig och, ja, eljest. Saving grace.
Likväl: fyra pluppar av tie.
Nej, det håller ju inte.
Efter en någorlunda stark start på den trehövdade karatesagan om Daniel LaRusso (Ralph Macchio) upplevde vi en beskedlig bump in the road när master Miyagi (Pat Morita) tog plåtfågeln till hemlandet för att reda ut markdispyter, hångla upp barndomskärleken Yukie (Nobu McCarthy) och krångla till sig en sista tête-à-tête med sin döende (men FRÄSCHE!) farsa.
Ingen tumme upp där.
Och nu: etter värre.
För ”The Karate Kid Part III”, som tar duon tillbaka Los Angeles för en ny uppgörelse med Cobra Kai-falangen där slicke miljöskurken Terry Silver (Thomas Ian Griffith) nu återfinns i spetsen med hemlöse (?) silverryggen John Kreese (Martin Kove), saknar styrning, charm och engagemang.
Nog dök Ralph Macchio (som lade på sig TYP 40 kilo fett mellan tvåan och trean och filmen igenom bär något som en pigg Reddit-user valt att kategorisera som ”mom jeans”) endast upp för paychecken.
Raffe är nämligen svagare än någonsin, helt sjukt kass på karate (provocerande otrovärdigt) och det är nästan sorgligt att se allt överspel när det bränner till (nåja) i handlingen.
Storyn?
Ultravek AF.
Typ en repis av ettan som failar FETT hårt.
I en styv halvtimme (crazy!) får vi – för att statuera något typ av exempel här – följa Fet-Danne och hans nya flört Jessica (Robyn Lively) när de virar sig ner i en greenscreenravin (?) och skär loss (!) något ynkligt skitträd för att muntra upp en luspank och deppig Miyagi.
Nä.
Me no likey this.
”The Karate Kid Part III” brister på alla fronter och har ingen vettig SPINE över huvud taget. En rätt illaluktande box office-macka, tyvärr.
Och jag hatar Danne mer än någonsin.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
