Thanks for Sharing

8

Wow.

Den här smög sig på och DRABBADE, ju.

Det känns först som en ”straight to TV”-film med ödmjuk budget.

Vilket det, eeeeehhh … ju faktiskt är.

Hehe.

Men ja. Det KÄNNS också lite _B_, sådär de första minuterna.

Ganska snabbt växlar dock Ruffalo och kompani upp avsevärt.

Josh Gads karaktär, till exempel. Han är ett solklart SVIN från början, tänker vi ju. Sexistisk och sluskig. Fjantar sig med sina nya gruppkamrater, tar inget på allvar. Men det är också kittlande – hur ska de få oss att känna empati för den här DJÄVULEN?

Och de ror det ju i hamn.

Den här filmen har ett stort bultande hjärta som går igenom skärmen på olika sätt i olika scener.

Kanske allra mest i replikskiftena mellan Mike (Tim Robbins) och hans ex-con-son (briljant spelad av ”Almost Famous-killen”!). Luften är mättad med år av konflikter, grundade i missbruk och svek och sorg.

Ouch.

Ruffalo är också low-key MAGISK i sin rolltolkning.

Klådan under huden som rusar runt och brusar upp då och då.

Det finns också en oerhörd styrka i sättet 12-stegsgruppens sammanhållning skildras. Sponsorer som ställer upp i vått och torrt, och så vidare.

Den här ruskade om mig.

Guldish, som någon AIK-spelare (väl?) sa någon gång.

Petter

8

Sniff, sniff.

Guld, va?

Stuart Blumberg (manus och regi) karvar fram fina – och starka – portionsbitar i (komedi)dramat ”Thanks for Sharing”.

Vi möter nyktre sexmissbrukaren Adam (Mark Ruffalo) som är gökfri sedan fem år tillbaka.

Han träffar Phoebe (Gwyneth Paltrow), blir förtjust och konfronteras med sin egen DÅ- och NUTID för att peka ut riktningen för sin FRAMTID.

Trivsamt är fel ord.

Men visst tuffar ”Thanks for Sharing” på i en trevlig takt. Den är – ja – behaglig.

Vi dyker ner i många öden här. I den terapigrupp som Adam regelbundet deltar i hittar vi även den trasige familjefarsan Mike (Tim Robbins), syndige läkaren Neil (Josh Gad) och – TADA – artisten Pink (aka Alecia Moore) som spelar Dede, nytillskottet i gruppen.

Relationellt spänstigt, det är det ju, i Blumbergs regidebut. Då och då bränner det till AF. Framför allt hemma hos Mike som tvingas parera både tvivel och ilska från hustru och son.

Vissa scener tangerar – ju – det hisnande tuppaskinn som krullade sig totalt i Torsdagsrullen-bekanta filmer som ”Boulevard” (bråket i köket!) och ”Whiplash” (allt som J.K. Simmons gjorde!). Vi sitter här med en lupp och får tillåtelse att kika in under några jobbiga sårskorpor, så är det.

Visst.

”Thanks for Sharing” bjuder på en hel del dråpligheter och skoj.

Men det är för allvaret, det bäcksvarta, som vi (jag?) omfamnar den.

Joakim