Sniff snoff.
Det luktar guld på mitt loft?
Nej, förlåt.
Rimmar ju inte ens.
Men det här är ju en guldrulle (en film där vi båda ger minst 8 i betyg, reds. anm.).
Jag vet inte vad jag ska säga, riktigt.
Men ”El Sicko Grande” har levt kvar i mig efter att jag och fliiiiicki såg den.
Vi grät ju.
Vi skrattade förstås.
Och pratade typ om livet på grund av den. Om relationer till varandra, vänner, föräldrar och svärföräldrar.
Det är också något så berörande i att Kumail Nanjiani och Emily V Gordon har skrivit den ihop. Jag har ju följt det där ÄKTA PARET i ÅR! Lyssnat på deras ljuvliga men tyvärr nedlagda spelpodcast ”The Indoor Kids”.
Gillar de där jävlarna.
Och gillar därför mycket att se hur väl de lyckas med att göra dramatisk romcom av hur de träffades.
Det här är verkligen en genuin feelgoodrulle. På en stadig bas av allvar. Vill rekommendera den till alla!
All och envar!
Se ”Det Stora Sjuka” NU!
Mmm.
Den här tryckte (tröck!) på någonting.
”The Big Sick” – där komikern Kumail Nanjiani spelar sig själv i historien om hur han träffade flickvännen Emily Gordon – är drabbande och tonfallet känns så himla rätt mest hela tiden.
Den är rolig (Kumails kollega/rumskamrat Chris och dennes tillkortakommanden).
Sorglig (fuck, no, lung disease incoming).
Och varm (dejterna framför svartvita skräckisar).
Zoe Kazan (som spelar Emily) är wünderful, kanske den mest lysande stjärnan här trots att hon – SPOILER ALERT – ligger i koma TYP halva rullen.
Kumail – som skrivit manus tillsammans med just Emily (den ”riktiga” – är pricksäker och rapp, där scenerna tillsammans med familjen (som vill gifta bort honom med en pakistansk tjej) på något sätt ändå berör mest.
Äh.
This was a good one.
Vi nöjer oss så.
En romcom med svärta som andas REN och NY luft.