En av de främsta fördelarna med Netflix absurda framgångar och därmed TRYGGA kapital är JU detta: att de ständigt blickar framåt och vill skapa mer innehåll, mer film, mer TV, mer konst.
Ledningen på ”Nettan” må se det som produkter som de packar in i tusen algoritmer som sedan på något sätt genererar MILJARRRDER (Peter Arnemo-röst). Och det ÄR det ju också. Produkter.
MEN!
Från skaparnas håll, särskilt de mindre skaparna som Madeleine Sami och Jackie van Beek, är det nog framförallt en stor plattform att fritt få presentera sin konst på.
Någon kanske invänder med ”Men då kommer storföretaget med åsikter om vad för typ av innehåll de ska ha och allt blir cyniskt och tomt och själlöst och hej och hå” men vet ni jag TROR faktiskt inte det.
För ”The Breaker Upperers” är bra märklig.
Jag fattar inte riktigt hur den har hamnat på Netflix.
Det är verkligen den där märkliga nyzeeländska humorn vi känner igen och älskar från ”The Flight of the Conchords” och ”What We Do in the Shadows”, uppskruvad några extra varv.
Det håller inte helt tätt, manusmässigt. Några lite väl smidiga lösningar i den ”dramatiska” intrigen, deus ex machina och så vidare. Men det är ofta jävligt roligt.
Och framförallt: oerhört originellt.
Det uppskattas bannemig ALLTID.
Jag känner: Ge Madeleine Sami och Jackie van Beek MER utrymme!
Komedi, huh.
Trots att jag (fortfarande) inte skrattat fler gånger än typ tre i mitt liv blir det sällan raincheck när det vankas tjo och tjim framför duken.
Inte minst om rullen har den goda smaken att dra upp gylfen innan nittio minuter slagna (här = cirkus 82 minuter mellan startbild och sluttexter).
”The Breaker Upperers” – om cyniska vännerna Jen och Mel som gör slut på andras förhållanden mot betalning – är knappast fantastisk.
Inte heller askul rakt igenom.
Men duon Madeleine Sami och Jackie van Beek (som skrivit, regisserat och spelar huvudrollerna) har tillräckligt med vett bakom pannbenen för att få ihop en lättsam och originell stund för oss att konsumera i våra sketsöffor (Brantevik respektive Bordeaux [!]).
Allra bäst: Sami. Typ improvisatorisk (?) tajming AT ITS FINEST. Jätterolig.
Visst är även James Rolleston (som spelar den totalt ofiltrerade och puckade rugbytalangen Jordan) nästan magisk i sin leverans.
Men det här är Samis scen.
Hennes arena.
Och trots att ”The Breaker Upperers” har litet väl mycket sidovind och är _för_ virrig, abrupt, hårdför (!) och pannkakig (!!) i sin telling (?) är det här – ånyo (vem minns inte ohyggligt underhållande vampyrskildringen ”What We Do in the Shadows”) – uppfriskande och potent comedy från en egensinnig filmfabrik på (i?) Nya Zeeland som vi få-ån är MER nyfikna på än någonsin tidigare.
Jag känner: ge Madeleine Sami mer utrymme!
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
