I början blir jag bländad.
Det är alla duktiga, pigga, hungriga skådespelare. Det vackra fotot. Den spända men rörande musiken. Den lunkande voiceovern som vaggar oss in i amerikanska södern-myset.
Och ”The Devil All the Time” är verkligen ingen dålig berättelse.
Eller: den är verkligen inte dåligt berättad.
Välskriven rent språkligt, karaktärerna känns levande mycket tack vare starkt skådespeleri, snyggt redigerad OSSOVIDARE.
Filmens tre centrala Vita Killar Med Stiligt Brunt Hår – Bill Skarsgård, Tom Holland och Robert Pattinson – bär filmen med sina skickliga gestaltningar.
Framförallt Holland har en närvaro i och dedikation till sin karaktär som gör att jag känner mycket för honom. Han är filmens stora, dunkande, blödande hjärta.
Bill, Swedish bro? Impressive dialect, ju. Mycket mer imponerande än OLD AF Alexander, no? Han gestaltar också ”vuxen pappa” på ett imponerande sätt med tanke på att han lika gärna skulle kunna ses som 18 bast.
Pattinson är imponerande bara i det att han här framstår som heeeelt annorlunda än hur han var senast vi såg honom, i ”Tenet”. Han har förskjutit hela sin röst in i ett annat register. I ”Tenet”: charmig AF, vill hänga med honom genom tiden och äta Werther’s Popcorn Brezel (Olle Arbmans favoritsnacks!). Här: obehaglig uttabara helvete. Det finns en AAANINGS risk för överspel här och där, men allt som allt: wow great actor can’t wait for ”The Batman” and other goodies.
Men ja, då återgår vi till filmen i stort: njae, ändå? Det är liksom inte en så stark berättelse, helt enkelt. Klyschorna står som spön i backen och intrigen är ganska förutsägbar.
Typ en perfekt flygplansfilm. Där kan jag rekommendera den. Med en påse Popcorn Brezel i handen.
”Typ en perfekt flygplansfilm”, skriver bro Pete.
Och visst.
Me llamo medhåll.
För ”The Devil All the Time” är typ, ja, lagom bra. Den kräver stundtals sitt fokus. Men den är, i sviterna av hjärnknocken ”Tenet”, tacksamt (!) förutsägbar och enkel.
En svinstabil, het Robban Pattinson med sakral kråsskjorta i rollen som prästen Preston Teagardin. Tom Holland som visar att han är mer än Spindelmannen. Mysig voiceover AF. Fina vidder i USA och charmig lortma.
Jo, jo.
Listan KAN göras längre.
En väl avsmakad ångestmatiné som får dig att känna lite utan att svettas sönder.
Så: se den på flygplanet.
Men skippa Great Bro Olés skitpoppe och sänk typ två påsar Kina Röd Snacks i stället. Cirkus 400 gram kärlek – då.
Då mår man.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
