Det våras för göbbaparty!
Isterbandsfest (NÄ-äe?!)!
Jo, George Clooney har ju en fäbless för andra män. Detta vet vi.
Och alltså, Clooney ÄR ju charmig. Plus sympatisk, engagerad och insatt och aktiv i alla möjliga viktiga frågor.
Damon behöver vi ju inte ens tala om.
Men det krävs tydligen något slags mirakel för att även Bra Killar som dem ska bryta mot denna eviga mossiga cirkel av män som premierar och jobbar med nästan enbart andra män. Ska det vara så svårt, med all medvetenhet och expertis de har i alla möjliga andra frågor, att ägna en ynka tanke åt representation? Åt självreflektion kring den populärkulturella maktordning de reproducerar och stärker, igen och igen och igen?
Borde prata om filmen i sig, tycker du?
”The Monuments Men” är för tråkig för det. I korthet är det ett gäng gubbar, ledda av Clooney, som under andra världskrigets sista skälvande månader försöker rädda konsten som nazisterna håller på att stjäla och/eller förstöra. I sig en rätt fin intrig, men den görs så oerhört GÄSPIG.
Jag blir mest trött på att se män överallt. Cate Blanchett är bokstavligt talat den enda kvinnan i filmen och samtidigt den mest intressanta och välspelade rollfiguren. Men hon får inte så många minuter, totalt.
Det är så frustrerande ointressant och beklämmande fantasilöst, allt det här.
Minns ni den där konsertrecensionen i TYP Expressen på TYP 80-talet?
Den där recensenten SPRAYADE helsidan (broadsheet, då, kanske?) med Z:an i följd.
Snarkvarning.
Och det är ju ungefär så man vill ringa in “The Monuments Men”.
Eller så här.
För HALLELUJAH och GUD och HIMMELEN DÄROPPE vad SLÖ den här röllen ÄR!
Problemet?
Producenten, manusförfattaren och regissören?
YOU MEAN CLOONEY!?
Ja. Kanske.
Men det krackelerar på så många håll. Så blasé. Till och med Damon är slapp och rostig.
På vissa sätt är “The Monuments Men” som “Oceans Eleven” (eller någon av uppföljarna) draperad i camouflagepants. Men medan Soderberghs Las Vegasglammiga heistfester håller tempo och fart med pigga nerver saknar Clooneys solorejd vettig pace.
Det är utkavlat och tråkigt och dialogerna kryyyyyyyyyyper fram mellan alla (förvisso eleganta) kameraåkningar över söndermortlade stadsruiner.
Enda riktiga ljuspunkten: Blanchett.
Det lilla vi får se av henne.
Torsdagsrullen • (C) 2025 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
