Miles Teller känns speciell.
Redan i SKITRULLAR som ”21 & Over” (DEN bakirullen!) märktes ju något.
En omedelbarhet i sitt tilltal, sättet han för sin normalviktiga-men-ändå-degiga kropp genom den berättelse han för tillfället befinner sig i.
Och den komiska timingen. Han ler mycket och jag märker hur jag själv blir lite fnittrig och ler tillbaka. Charmtrollo tvåkommanollo.
Haha. Nä. Vad gör jag? BRYTER FORMEN HELT!
MEN: Miles Teller är skitbra i ”The Spectacular Now”.
Han spelar Sutter Keely, en LITE less men ändå livshungrig dude på 18 bast i någon mysig liten amerikansk stad.
Och man vill ju vara DÄR!
Vill ju hoppa in i en alternativ dimensionsspricka och rekonstrueras på andra sidan som 17-årig american med LAGOM mängd finnar, livrädd inför sexdebuten men NÖJD med att bo i en stad där jag har shorts och t-shirt året om.
”The Spectacular Now” förmedlar den här å ena sidan sorglösa, å andra sidan TYP Kent-desperata tonårstillvaron perfekt. High school lider mot sitt slut och alla rör sig mer eller mindre självsäkert framåt. Alla förutom Sutter.
Och så träffar han Aimee och saker händer och hon är så utsökt försiktigt skildrad av Shailene Woodley.
”The Spectacular Now” har något som talar för den i ungefär varje scen, men jag vill slå ett slag för den lite omvända Manic Pixie Dream Girl-situation som sker mellan Sutter och Aimee. Hon är uppstyrd, lite nördig och ensamvargig. Så kommer SOCIALA GENIET Sutter med spriten och lightgalenskapen och UTMANAR henne, får henne att ÖPPNA UPP. Ja, ni förstår. Uppfriskande, någonstans.
Puss påre, guldrulle.
Den nye Jason Biggs.
Så tänkte väl en LEJONPART av oss movielovers när boxarnäsan Miles Teller tumlade in i partyrullen “21 & Over” som den vildsint kantige festdomptören Miller.
Chicks, dicks and booze. Bara typ pajen som saknades.
Men. Tji fick VI!
För knappa halvåret senare: a stunning, powerful and utterly glorious performance in “The Spectacular Now”.
Fan. Vad man gillar karln! Så han KAVLAR UT sig själv i rollen som destruktive tonårsalkisen Sutter. Fläker ut sitt fulla register. Omfånget där. Det, vi gillar.
Bäst: de täta, snåriga scenerna med Shailene Woodley. Från sänghalmen till dinerbordet via kegpartyt. Varenda dialog dem emellan SPRAKAR ju. Det känns verkligen på riktigt, så nära huden, när de haltar sig fram i en relation som rymmer så mycket och skaver så hårt.
Och det finns ju en lekfullhet i det där (vissa scener ska ha varit helt eller delvis improviserade) som bidrar till att “The Spectacular Now” rör sig ännu tydligare från att vara en historia på distans till att bli något som ligger en betydligt närmare än så.
Från betraktande till deltagande. Typ.
Man tänker: det här har varit jag, och vi, förut.
Det här är om mig.